Generellt håller jag mig borta från dem. Inomhusluft, blanka golv och ett enda mishmash av musik lockar mig inte. Men är man på den eviga jakten efter Vårjackan så finns det ibland bara ett kort kvar att lägga. Det är inte hjärter ess. Det är köpcentret. Och visst var det ett trumfkort, för jag har köpt den finaste vårjackan någonsin, men inte helt utan magknip.
Nova Lund (det aktuella köpcentrat) var sådär halvöde som man kunde förvänta sig en tisdag efter en storhelg. Någon familj, kanske på semester, ett halvbekant ansikte i ögonvrån, kostymfolk påväg till lunchrestaurangerna, håglösa ungdomar. En uppsättning personer som fyller förväntningarna. Inget udda. Men plötslgit uppenbarade dem sig: Mammorna med småbarn. Hukande bakom barnvagnar. Sittandes med en illröd Mc'Donaldsbricka framför sig och en kladdig unge i den lånade barnstolen bredvid. Deras ensamma ryggar och blickar så mycket mer håglösa än någon av 16-åringarna med skoltrötthet i ryggorna. Urmodersmyten verkade som bortblåst. Att vara köpcentermorsa står inte särskilt högt på önskelistan.
Hade mitt civilkurage och min spontanitet varit lite närmare till hands hade jag utan tvekan köpt två kaffe och satt mig mitt emot och sagt "Ska vi skita i det här och köra alldeles för fort ut ur den här staden ut ur det här landet och känna hur len sanden kan vara under fotsulor istället?"
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment