Det som i början bokstavligt talat är blodigt allvar, vilket Johanna konstaterade, blir sedermera vardagliga vedermödor där det största problemet brukar vara knöligt toapapper som stand-in för tamponger som glömdes bort att köpas. Min allra första mens inträffade under vad jag trodde var väldigt romantiska omständigheter. Föremålet för min förälskelse vårterminen i sexan hette Hans och jag minns inte riktigt hur det hängde ihop, men efter en helg var det första jag såg när jag lyfte på skolbänkslocket en lapp. Och inte vilken lapp som helst: Det var en lapp från Hans. Det var iallafall vad jag trodde vid första anblicken. Hela dagen gick jag runt och kände mig lite märklig, men jag antog att det var för att jag hade världens mest spännande kärleksbrev hastigt nedstoppat i min ryggsäck.
När jag kom hem på eftermiddagen tog jag med mig ryggsäcken in på toa, jag kunde inte bärga mig att få se vad som stod på den hemliga kärlekslappen. Och då föll det sig så att samtidigt som den enorma besvilkelsen av att det inte alls är några bedyrande ord skrivna av en nervös 12-åring utan baksidan av ett gammalt kladdpapper ser jag att det är något brunrött kletslem i mina trosor!!
Så kan det vara. Det man tror är spänning och romantik visar sig vara lite mens.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment