I håglösheten som gärna går hand i hand med feber och halsont finner jag mig formad som ett frågetecken inför den stundande ansökningen till Fridhems Folkhögskola. Kanske bottnar den (håglösheten) i ett mycket ouppvärmt teatersjälvförtroende eller möjligen i en generell motvilja till auditions. Ovilja sprungen ur för många avsnitt av realityserier där personer med storslagna musiker-, modell-, dansös- eller bara kändisdrömmar så snart de gjort sitt bästa och tittat hoppfullt in i tevekameran pressats likt växterna i Hemulens herbarium under jurymedlemmarnas skosulor.
Borde jag inte bita ihop och öva på mina texter snarare än vackla på något som skulle kunna vara en mållinje (nästan utkonkurrerad av en uppsjö andra linjer som ska överträdas innan maj är slut)?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
bita ihop och hoppas att du iaf får lite konstruktiv kritik snarare än á la idol-style kritik, kom ihåg det är inte du som går miste om dom, det är dom som går miste om dig, tål att upprepas
inte för att detta äns kommer uppstå eftersom dom kommer älska dig :P
Post a Comment