Så är vi, fastän många, ett och samma stoff

Mellan penseldragen på husfasaden håller Ulf Danielsson sommarprat och jag tänker på den klassiskt kyrkkristna frasen:

”så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi del av ett och samma bröd”
(källa: svenskakyrkan.se)

Och jag tänker på den lilla ärta som en gång smällde i en jättestor smäll: Den Jättestora Smällen på hur tung den var. På att vi alla inte bara skulle kunna vara del av en och samma kropp utan del av ett och samma stoff. Vissa tankar är mer betryggande än andra och idén att vi alla är samma urgamla skrot och korn, vi hör ihop med universum, våra hjärnor är en del av världen skänker mig otrolig frid.