Vad är problemet med pretto?

UR lanserade i söndags ett litteraturprogram riktat till gymnasieungdomar; Hej Litteraturen!. Programledaren, Rebecka Vinterbarn Elg uttalade sig om detta i SvD i söndags. Bland annat berättade hon att hon inte ville komma med pekpinnar och och att hon ville undvika att bli en pretentiös programledare. Hur undviker man att bli pretentiös i ett program om litteratur? Jag antar att det relaterar till motviljan till korvstoppningskunskaper. Det som i Hej litteraturen slår igenom som desperata försök att hitta spår av antiken i samtiden. Det ska kännas nytt och häftigt till varje pris.

Problemet är att antik litteratur inte är ny och häftig. Och den blir det inte av att man påpekar att historieberättarna kallades rapsoder, ungefär som dagens rapartister. Enligt SAOL anspråksfull, fordrande, alltför anspråksfull. utmanande. Det antyder att man blir pretentiös för att man är djupt angelängen om vikten av någonting. Så angelägen att man är beredd att bli alltför. Hej litteraturen har en ambitiös agenda, men den når liksom ingenstans utan pretentioner. Är det inte ett bättre sätt att signalera att litteraturen och dess historia är viktigt genom att göra stora anspråk. Framstår den inte som häftigare och mer angelägen om man låter bli att säga här är en promille av världslitteraturen ställd bredvid det du möter varje dag utan i stället erbjuder den hel och hållen. Hela texten på textens villkor liksom.

Varför är det farligt att vara alltför anspråksfull? Kräver inte viktiga ämnen att man är det?