Fredagarna

Det här med fredagar. Jag tänker aldrig att de äntligen är här. Jag har aldrig levt för fredagar. De är precis lika jävla ospännande som alla andra dagar. Eller så är det inte fredagarna. Det är jag. Som inte vågar säga att nu går vi ut och dansar. Eller dricker öl. Eller gör vanliga fredagssaker. Eller som bara inte vill riktigt. Som säger att jag har mycket att göra och stannar hemma och läser en bok. Eller ser en film jag redan har sett. Som bara står ut med mycket folk och Tillställningar om jag får klä upp mig (läs klä ut mig och låtsas som om jag är någon annan). (Eller så är det helt enkelt fredagarna i kombination med de som säger sig leva för fredagar. Jag vet inte.)

En gång när jag inte kunde gå på en Stor Tillställning där alla skulle vara uppklädda och hålla tal och bli fulla för att jag hade omtentor och hemtentor och deadlines gnällde jag lite för mamma. Du tycker ju ändå inte om stora fester sade hon då. Och jag var den som var den och satt hemma med mina kompendier och tänkte att jag nog inte var mest ledsen för att jag inte kunde gå på festen utan för att jag var en sådan som hellre ville få VG än gå på festen.