Dagens: Ta dig i kragen och sluta gnälla och ryck upp dig för bövelen!

• En lång session krukväxtvård
• En timme yoga
• En lång dusch
• En fotfil
• En stor linsgryta
• Tre kapitel Albert Speer
• En surdegstart
• Tre koppar te
• Morden i Midsomer

Dagens drömoutfit: nattklädsel

Blondindbellas kille Storstadspojken brukade tydligen använda hellångt nattlinne innan Bella gjorde folk av honom. Helt fantastiskt, jag önskar att han aldrig hade slutat!

Mitt nya fritidsintresse

Det tog en vår ungefär att bli polare med Photoshop, men nu är vi oskiljaktiga trots vår ganska konfliktfyllda uppstart. Absurdistiska kollage är kanske det nya svarta?

För fler finfulkula kollage kan ni kolla på min sida på Flickr: Sallys flickr

Här blir inga barn gjorda?

Hur ska det gå med megabröllopen när vi som är födda i slutet av 80-talet får tummen ur? Vad kommer hända med alla glossiga brudklänningsmagasin? Kommer idén om den välsignade och evigt överlevande tu-man-hand-kärleken att överleva?

Nästan alla jag känner vill gärna träffa någon att dela sitt liv med. Kanske inte just nu, men någon gång. Delar av min bekantskapskrets letar ganska aktivt efter nån att planera, kanske inte husvagnssemestern, men väl helgaktiviteter tillsammans med. Några väntar idogt på att få springa rakt in i deras livs kärlek med ett glas jos i högsta hugg alá Notting Hill. Det verkar ganska besvärligt att ständigt gå omkring med en pappersmugg i handen. I synnserhet är det svårt att cykla på det viset. Nåväl. Efter år av intensivt spanande, både för egen del och på andras så kallade kärleksliv har jag funnit att vi lever i en paradox som visserligen inte gäller för alla men för tillräckligt många för att den ska vara relevant:

1. Ingen vill bli tillsammans med någon de inte känner. Det är viktigt att veta om man kan prata med varandra mellan hångelsessionerna, annars är det ju skittråkigt att vara ihop. Så resonerar de flesta. Ett väldigt sunt resonemang kan tyckas. Men:

2. (Och här kommer paradoxen) Ingen vill satsa någon av sina fina och välmående vänskaper i något så riskabelt som ett förhållande! Det kan ju ta slut när som helst. Livsfarligt ju!

Slutsatsen? Att bröllopsindustrin går en lika oviss framtid till mötes som den här planeten? Kommer våra föräldrar någonsin få bli präktiga mor- och farföräldrar, annat än till slumpmässigt producerade one-night-stand-kids? Kommer tvåsamheten bli räddad likt Saab av Koeningsegg?

Ställen att sura ifred på

Bakom kastanjebladen lurar ett enormt stenhus. Där finns gott om plats att vara i fred och spela kort och se på fotboll.

Om man behöver vara 12 år ett tag och fantisera om hur ansjovisfiléer uppsatta med häftstift på en vägg luktar och hoppa med sjumilakliv mellan klippor och sova lite på utflyktsfilten så är södra Gotland en jättebra plats.

Man kan också köpa ledsna åsnor i keramik och klappa på hjärtan gjutna i cement. Eller kasta sig i havet för att imponera på släkten. Eller bara gå rakt in i solnedgången.

Här är mitt liv

Det är så varmt att det känns som febern har pulserat innanför mitt pannben hela dagen. Istället för det luften som var infekterat varm. Hettan i kombination med härlig mensvärk gav dagen en hetsig start ungefär klockan 05 i jakt på smärtstillande preparat i tablettform. Efter den rusch har resten av dagens timmar spenderats i ungefär samma tempo som kylskåpsförvarad honung flyter. Förutom den konstanta överhettningen då.

Även jag drar mitt strå till stacken denna sommar genom att hälsa på hos pensionärer och hjälpa dem med diverse av vardagslivets alla nödvändigheter vilket skänker mig både tillfredsställelse och ont i magen över all ensamhet och bitterhet som kastas emot en stundtals. Kvällstid repeterar jag som en del av ensemblen "Teater hotellet" det nyskrivna dramat "Om jag minns rätt så..." på Lilla Teatern. Trots ringrosten på alla mina så kallade skådespelarskills är det vansinnigt roligt.

Inför hösten planeras något slags sammanboende och studier på masternivå. Men det känns fortfarande så avlägset att det inte går att ta på allvar. Betänk att jag idag på min lediga dag inte orkade cykla till stenbrottet för ett svalkande dopp och inte ens kollade i carporten om det fanns nån bil hemma.

Den grå vardagen

Jag vill inte jobba i morgon. Det var länge sedan jag hyste en så monstruös motvilja mot något. Jag vill åka till landet och bada och äta jordgubbar och läsa böcker eller flytta på mina grejer så att det blir gjort någon gång och mest av allt glömma bort att det finns ensamma människor vars hela dag kretsar kring hemtjänstbesöket. Jag vill inte att det ska hänga så mycket på mig. Jag vill ha lite verklighetsflykt. 

Men jag kommer visst att cykla dit. Som vanligt.

Dagens rehab

Chokladkex och Agatha Christie. 

Update sally

Jag är också återfunnen

Update plånbok

Den är återfunnen. På Åhléns. Också ett ställe...

Bestulen igen

I dag var jag på Erikshjälpen för att leta efter ett skrivbord. Då blev min plånbok plockad ur handväskan. Dessutom hittade jag inget skrivbord. Jag svär lite för mig själv, eftersom ingen är hemma och lyssnar. 

Sås ska en slipsten dragas

...eller kanske snarare en dressing. Liknar gravlaxsås till utseendet, men smaken är inte ens i närheten, utan liknar Gremolata mer om man ska försöka sig på en beskrivning av släktskap. Passar till sommarens eskapader vid grillen. Jag har i skrivandets stund bara provat den till lamm, men jag föreställer mig att den även smakar mycket bra till lax. Observera att den tar sin lila tid.

Örtig citronsås

• En sådär sex, sju, fem vitlöksklyftor beroende på storlek och vurm för vitlök
  
• En stor citron
  
• En rejäl näve färska örter, jämt fördelad mellan dragon, rosmarin och basilika
  
• Frikostigt med god olivolja
  
• Salt och peppar
  

Smörj en ungsfast form med olivolja. Skala vitlöksklyftorna, tvätta och klyfta citronen. Lägg vitlöksklyftorna och citronklyftorna med skalsidan nedåt i formen och ställ mitt i ugnen, som är 200 grader varm. Nu ska de ligga där en bra stund och må bra medan du pysslar lite med resten av maten. De känner sig mogna att åter deltaga i matlagandet när de är mosiga och fina. Vitlöken ska nästan vara lite karamelliserad och lukta sött och gott. Citronerna måste nu svalna en stund så att du inte får brännskador. När de har antagit hanterbar temperatur skrapar du ner fruktköttet i en skål. Var försiktig så att inte det vita kommer med. Därefter skrapar du noggrannt bort det vita från zesten som hackas grovt och läggs i samma skål som fruktköttet. Tillsätt vitlöken, örterna och en skvätt olivolja. Ta fram mixerstaven och mixa i hop till en sås. Späd med olivolja till lagom konsistens. Salta och peppra.