i mitt anletes svett.....

Min festliga sommar rullar vidare mot sitt slut. Jag har nu blott åtta arbetsdagar och två lediga kvar i hemvårdens tjänst. Mitt liv är somrigt på det sätt det bara kan vara när det är trettio grader varmt och man städar folks inrökta lägenheter.

För närvarande luktar det mesta av min värld av den ädla kroppsvätskan SVETT. Jag tar hand som människor som befinner sig i alldeles för kvava lägenheter, sliter och släpar och trivs ganska bra med det. När jag kommer hem känner jag hur min arbetsmoral och strävsamhet har sipprat ut genom mina porer och lagt sig som en klibbig hinna över hela mig. Fina grejer må ni tro .

Den ena handen vet vad den andra gör

Om inte Johanna gör det, vem ska göra det då? Jo: Sally! Alltså gör jag en storsatsning för att uppfylla kraven Johanna inte hade på sin sommar och drar på festival. Hej bajamajor, flottig mat och ljummen öl. Hej popkids och luggångest. Hej emmaboda!

Extra Extra

Här är bildbevis på Pauls färdigheter med saxen! Nu måste jag köpa en plattång så jag kan få bukt med permanenten, så håret blir som på bilden/ lika platt som det alltid har varit.

Diverse

Läget är ungefär på det viset att jag jobbar , som vi säger på skånska, RÖVEN av mig och när jag inte gör det har jag ett förhållande. Jotack, jag trivs väldigt bra med det och ja, det fungerar att ha ett distansförhållande hittills. Sen gör jag inte så mycket mer förutom att försumma folk och svettas.

Veckans ohärligaste:

1) Bemanningsenheten hade inte skickat mitt anställningsbevis till lönekontoret, så jag har inte fått någon lön, trots att jag jobbat RÖVEN av mig.

2) Skumma facebookapplikationer som lurar sig på en och sedan skickar störiga meddelanden till folk.

Livet som vårdbiräde är kort sagt toppen.

Om att bli tillklippt

Vissa dagar bara sjuder nöjdheten över. Som i fredags, när jag och Patte gjorde ett gemensamt slag i saken och gjorde slut med trista, trötta slitna frisyrer och gick till Paul på frisörsalongen SKULT i Lund och bad honom göra slut på eländet.

Jag har sällan mött en så engegerad frisör som Paul, han klippte och klippte och fixade och trixade också slapp man prata om vädret med honom! Istället fick man skämta om alla möjliga saker på engelska dessutom. Allt och alla som får Lund att kännas lite exotiskt gör en god gärning!

Vill du också få en funky assymterisk frisyr eller en upphottad version av 70-talets mest populära herrfrisyr så ring Paul: 046 - 18 88 78, du kommer inte att ångra dig. (Och detta skriver jag inte för att jag får massa spons av Skult, utan för att jag vet hur svårt det är att hitta i frisörträsket!)

Livet som vårdbiträde

Idag ringde färdtjänst och sa att en tur jag bokat till en vårdtagare var tvungen att flyttas eftersom de inte fick fatt på sin personal, jag argumenterade i flera minuter för att få min vilja igenom till slut kom tjejen jag pratade fram till att hon skulle ringa upp igen. När hon väl ringde upp var det Marianne som svarade och hon som sökte efter mig hade glömt mitt namn...kanske var det Silly? Resten av dagen kallade Marianne mig för Silly-Sally, charmerande, inte sant?

Eftermiddagarna tillbringas av vårdbiträde Ståhl på soffan. Ofta har jag ambitionen att läsa ganska många sidor i "Jonathan Strange och Mr Norrell" som för närvarande får det mesta av min uppmärksamhet på bokfronten, men det brukar sluta med att jag somnar efter ungefär två sidor. Jag vaknar för det mesta två timmar senare och känner mig yr och förvirrad (som vilken pensionär som helst) sedan fördriver jag kvällen till exempel genom att klicka hem några rea-plagg från H&M's nät-outlet (som dom kallar det!). Det kan också hända att jag ser Allsången för att ha nåt att prata om på jobbet imorgon.. Livet som vårdbiträde är kort sagt förtjusande!

Nu skulle här jumpas for joy.....

En mängd angenäma saker händer ungefär samtidigt: Min kamera har anlänt med buller och bång, jag har fått besked om att jag kommit in på civ-ing samhällsbyggnad, jag har en lägenhet, och respektiven dyker upp på måndag.

fan vad fräscht

Detta är det bästa om mat som skrivits på länge: "Fräscha sallader: Ett hot mot vr matklutur?" av Isobel Hadley-Kamptz på taffel.se.

Isobel beslyser det extremt oattraktiva i att tala om fet mat som något syndigt och det genomtråkiga i fräscha sallader. Mer fläsksvål åt folket!

Vi är normala?

Det verkar som att den kvinnligare delen av min bekantskapskrets i större och större utsträckning passar in i statistiken vad gäller erfarenheter av könssjukdomar, aborter, våldtäktsförsök och att vara den andra kvinnan. Vi är kanske normala trots allt?

Nu har det slagit slint.....

Jag har börjat höra ett litet pinglande då och då. Ungefär som min ringsignal, fast inte när det ringer. Jag hör den lilla klockan och så kollar jag telefonen, men det är aldrig någon som ringer. Men det pinglar på ändå titt som tätt. Det har helt uppenbart börjat gå utför för min del.

Hur svårt kan det va? (uh uh uh oooh)

Varje morgon vaknar jag av att en gul bulldozer kör fram och tillbaka utanför mitt fönster. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Detta fortgår vanligtvis hela förmiddagen. I dag var jag på mitt observanta humör och tänkte därför observera lite extra hur det gick med arbetet och om det blev nåt fint. Det blev det inte. Jag ser inte en millimeters skillnad mellan hur det ser ut nu och hur det såg ut i morse! Inte en enda! Jag frågade pappa vad i helvete de håller på med som tar sån evinnerlig tid, och han svarade att tja, de bygger väl trottoarer och ska asfaltera och sånt. Detta är för mig inget tillfredsställande svar. EXAKT vad är det i, den uppenbarligen mycket svåra, gatubyggarkonsten som tar sådan tid? Hur svårt kan det vara att bygga en gata? Måste de göra det på morgonen? Och utanför mitt fönster? Måste de köra fram och tillbaka så många gånger? Vad har brummandet av och an för syfte? Kan de inte börja hos någon som jobbar på morgonen så att jag slipper vakna efter sex timmars otillräcklig sömn? För att informera er om något jävligt viktigt så finns det faktiskt jobb som nödvändigtvis utföres under dygnets mörkare timmar OCH folk som utför dessa.

( I natt sover jag i ett annat rum. Ett LJUDISOLERAT. In your face, Kommunentreprenad!)