Thursday, May 31, 2007
Ut och gå
Jag måste också. Glömmer liksom bort att det finns ett oinomhus. Glömmer bort hur stigar känns under fötterna. Jag måste vakna tidigt och frysa och somna om till fågelsång.
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
Rastlösheten gräver hål i allt. Sömn, magar och musik. Jag klinkar piano och hoppas att det går över, men längtar mest efter att sova i skogen. Vakna av att ljuset silar in mellan bokarna och äta gröt ur kåsa.
Monday, May 28, 2007
20-tal + 60-tal = <3
Jag kom på att ja jävlar vad längesen det var jag sydde mig en klänning också gjorde jag det.
Sunday, May 27, 2007
Högstadieskolan- ett socialt experiment?
Nu när jag i efterhand ser tillbaka på min skolgång under högstadiet får jag en känsla av att det mest är en nödlösning på problemet "var ska vi gör av alla förvirrade revolterande tonåringar som är för gamla för att tas omhand och för unga för att bestämma vad de ska göra med sig?". Man tar en mängd tonåringar som inte vill ha med varandra eller lärarna eller bägge att göra, stoppar in dem i en stor tegellåda och försöker lära dem August strindbergs bibliografi och hur man får HIV. Det kanske inte funkar så smärtfritt som man kan önska, men det är den minst dåliga lösningen. Eller?
För att frångå det tråkiga och något bittra poänglösa gnällandet så kan jag stipulera att högstadiet trots allt inte bara var av ondo. Skolan var trots allt en av de mindra jobbiga grejerna under den perioden för oss som faktiskt gillade att plugga. Det var under högstadiet jag fick upp ögonen för naturvetenskap och matte, tack vare min fantastiska hängivna och envisa lärare i mattte, fysik och kemi; Anders Nåfält. Min lilla flickskara härjade med SO-läraren Kalle på elevens val och vi styrde ämnet "mellan himmel och jord" nästan helt enligt vår egen linje. Svenskan var faktiskt också helt okej om man bortser från att lärarinnan var omåttligt förtjust i August Strindberg.
Om man var intresserad av att lära sig grejer kunde man ju uppenbarligen få ut en hel del av att släpa i väg sig till den där tegellådan fem dagar i veckan och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag tillhörde den gruppen. Jag vågar ju knappt ens snudda vid tanken för hur monstruöst poänglöst det måste ha kännts för den ändå hyggligt stora skaran som nte ville det. Om man inte gillar att lära sig bara för lärandets skull kan jag faktiskt förstå att högstadiet måste ha varit en pina. Det var ju ganska olyckligt att det tog lärarna en sån jävla tid och energi att motivera dem till att läsa biologiläxan. Men uppenbarligen kunde vi ha överseende med detta och faktiskt även bortse från det. För tydligen släpade vi oss dit även nästa dag. Och nästa, Och nästa....
För att frångå det tråkiga och något bittra poänglösa gnällandet så kan jag stipulera att högstadiet trots allt inte bara var av ondo. Skolan var trots allt en av de mindra jobbiga grejerna under den perioden för oss som faktiskt gillade att plugga. Det var under högstadiet jag fick upp ögonen för naturvetenskap och matte, tack vare min fantastiska hängivna och envisa lärare i mattte, fysik och kemi; Anders Nåfält. Min lilla flickskara härjade med SO-läraren Kalle på elevens val och vi styrde ämnet "mellan himmel och jord" nästan helt enligt vår egen linje. Svenskan var faktiskt också helt okej om man bortser från att lärarinnan var omåttligt förtjust i August Strindberg.
Om man var intresserad av att lära sig grejer kunde man ju uppenbarligen få ut en hel del av att släpa i väg sig till den där tegellådan fem dagar i veckan och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag tillhörde den gruppen. Jag vågar ju knappt ens snudda vid tanken för hur monstruöst poänglöst det måste ha kännts för den ändå hyggligt stora skaran som nte ville det. Om man inte gillar att lära sig bara för lärandets skull kan jag faktiskt förstå att högstadiet måste ha varit en pina. Det var ju ganska olyckligt att det tog lärarna en sån jävla tid och energi att motivera dem till att läsa biologiläxan. Men uppenbarligen kunde vi ha överseende med detta och faktiskt även bortse från det. För tydligen släpade vi oss dit även nästa dag. Och nästa, Och nästa....
Friday, May 25, 2007
Kärlek på högstadiet
Att vara kär på högstadiet var fantastiskt och fasansfullt en ljuv kombination komponerad längst ut på en klippa högt ovanför ett väldigt tvärt stup. Jag uppskattade att leva nära det där stupet. En sen natt för ett par år sedan gjorde jag och Johanna listor på alla vi varit kära, flertalet av dessa personer var föremål för ungefär 98% av min tankekapacitet under just högstadiet.
Jag vet inte riktigt hur urvalet skedde. Men på sådär väldigt lösa grunder var det inte, en teaterapa, en lugg i ögonen, en pianotalang. Eller nåt. Fanns de i närheten om så bara en minut under en skoldag så var den dagen räddad. Såg man Honom på håll i bibblan så var det ännu bättre. Ibland fick man ögonkontakt!!!
Hur man blev ihop med nån, eller lärde känna nån eller fick pussas med någon var för mig okända fakta vid den här tidpunkten. Jag ägnade mig istället åt att skriva ett kärleksbrev till ett av föremålen för mina knäsvaga känslor. Det var jättespännande! Sen ringde jag honom på skolavslutningen och han sa att han blvit jätteglad för han var lite deprimerad just då och hans föräldrar hade höns och alla spänning rann liksom av.
Som tur var fanns det andra som fick mina kinder att blossa och mitt hjärta att slå volter bara en två-tre veckor senare.
Jag vet inte riktigt hur urvalet skedde. Men på sådär väldigt lösa grunder var det inte, en teaterapa, en lugg i ögonen, en pianotalang. Eller nåt. Fanns de i närheten om så bara en minut under en skoldag så var den dagen räddad. Såg man Honom på håll i bibblan så var det ännu bättre. Ibland fick man ögonkontakt!!!
Hur man blev ihop med nån, eller lärde känna nån eller fick pussas med någon var för mig okända fakta vid den här tidpunkten. Jag ägnade mig istället åt att skriva ett kärleksbrev till ett av föremålen för mina knäsvaga känslor. Det var jättespännande! Sen ringde jag honom på skolavslutningen och han sa att han blvit jätteglad för han var lite deprimerad just då och hans föräldrar hade höns och alla spänning rann liksom av.
Som tur var fanns det andra som fick mina kinder att blossa och mitt hjärta att slå volter bara en två-tre veckor senare.
Thursday, May 24, 2007
Högstadiepersonerna
Jag har inte så mycket kontakt med mina gamla skolkamrater från högstadiet (undantaget fröken Ståhl). Kanske för att men hade mindre gemensamt med dem än med sina gymnasiepolers, eller för att man haft längre tid på sig att låta bli att ringa dem. Mycket har hänt sedan dess, och i bland undrar jag lite vad de egenligen pysslar med nuförtiden. Knäpper Klara fortfarande upp folks behåar när hon kramar dem? Kan Ellis fortfarande rapa sitt namn?
Dock är det ofrånkomligt att dra slutsatsen att man faktiskt INTE var vän med de flesta på skolan. Många av personligheterna man minns från den stora skara som inte ingick i ens eget lilla gäng skulla man inte drömma om att ringa, och somliga av dem skulle man nog inte ens ringa under pistolhot.
Det är också ett faktum att de personer jag inte fann värdiga mitt sällskap ofta tillhörde de "coola" som rökte och söp och åkte moppe. De som var mindre coola än en själv valde jag nog inte aktivt bort, det var nog snarare så att man inte tänkte på dem. Det är inte i första taget som du uppmärksammar en person som varken är snäll mot dig eller fäller spydiga kommentarer om din utstyrsel (Något som ofta fick till följd att man själv skrek något om den andres politiska preferenser, men mer om det senare).
Så här i efterhand tänker jag att de "coola" nog egentligen inte var så farliga. De funderade nog egentligen på samma saker som jag och var troligtvis även lika förvirrade. Dock tog eras förvirring sig uttryck i påstådda nazisympatier, öldrickande och rökande i stället för svart ögonsmink, vegentarianism och vänstervridna slagdängor(Lite hårddraget var detta de två läger skolan delade upp sig i). Vi svartsminkade vegetarianer klistrade nog på dem en hel del obehagliga egenskaper de inte hade egentligen då vi var precis lika fördomsfulla själva som vi alltid beskyllde dem för att vara. Kvinnofienlighet till exempel, men det är antagligen inget att ha dåligt samvete för eftersom de gjorde samma sak. Skillnaden låg dock i att i stället för att (som vi) spy ut gallan över en kopp te hemma hos någon på eftermiddagen, skrika det efter föremålet för ens obehag då de tog för stor plats på till exempel klassråden.
Slutligen lite highlights från det outtömliga persongalleriet som högstadiet innebar för mig.
Leguanen- Varför kallades han för leguanen egentligen. Han såg verkligen inte ut som en.
Fabian i 9F- Alla ville ha honom, ingen fick honom.
Ellis- Kunde rapa hela sitt namn. Alla tyckte det var imponerande att en tjej kunde det.
Emil W - Bråkstaken i min klass. Jag vägrade tro att han var snäll egentligen. Han var duktig på att rita lastbilar.
Markus J - Då Emil oftast inte sa nåt pratade Markus i stället. Det var honom jag bråkade med på klassråden.
My - Min stöttepelare och vapendragare under tre år.
Lukas Magnusson - Den Alternativa och Häftiga killen i årskursen över. Vi som gjorde anspråk på att vara annorlunda var kära i honom i stället för Fabian.
Kerstin - Var egentligen kille och hette Daniel. Han var inte transa. Han bara kallades för kerstin. Gick bygg på gymnasiet.
Kicki- Det ryktades att hon valde byggprogrammet på gymnasiet för att det gick så mycket killar där.
Dock är det ofrånkomligt att dra slutsatsen att man faktiskt INTE var vän med de flesta på skolan. Många av personligheterna man minns från den stora skara som inte ingick i ens eget lilla gäng skulla man inte drömma om att ringa, och somliga av dem skulle man nog inte ens ringa under pistolhot.
Det är också ett faktum att de personer jag inte fann värdiga mitt sällskap ofta tillhörde de "coola" som rökte och söp och åkte moppe. De som var mindre coola än en själv valde jag nog inte aktivt bort, det var nog snarare så att man inte tänkte på dem. Det är inte i första taget som du uppmärksammar en person som varken är snäll mot dig eller fäller spydiga kommentarer om din utstyrsel (Något som ofta fick till följd att man själv skrek något om den andres politiska preferenser, men mer om det senare).
Så här i efterhand tänker jag att de "coola" nog egentligen inte var så farliga. De funderade nog egentligen på samma saker som jag och var troligtvis även lika förvirrade. Dock tog eras förvirring sig uttryck i påstådda nazisympatier, öldrickande och rökande i stället för svart ögonsmink, vegentarianism och vänstervridna slagdängor(Lite hårddraget var detta de två läger skolan delade upp sig i). Vi svartsminkade vegetarianer klistrade nog på dem en hel del obehagliga egenskaper de inte hade egentligen då vi var precis lika fördomsfulla själva som vi alltid beskyllde dem för att vara. Kvinnofienlighet till exempel, men det är antagligen inget att ha dåligt samvete för eftersom de gjorde samma sak. Skillnaden låg dock i att i stället för att (som vi) spy ut gallan över en kopp te hemma hos någon på eftermiddagen, skrika det efter föremålet för ens obehag då de tog för stor plats på till exempel klassråden.
Slutligen lite highlights från det outtömliga persongalleriet som högstadiet innebar för mig.
Leguanen- Varför kallades han för leguanen egentligen. Han såg verkligen inte ut som en.
Fabian i 9F- Alla ville ha honom, ingen fick honom.
Ellis- Kunde rapa hela sitt namn. Alla tyckte det var imponerande att en tjej kunde det.
Emil W - Bråkstaken i min klass. Jag vägrade tro att han var snäll egentligen. Han var duktig på att rita lastbilar.
Markus J - Då Emil oftast inte sa nåt pratade Markus i stället. Det var honom jag bråkade med på klassråden.
My - Min stöttepelare och vapendragare under tre år.
Lukas Magnusson - Den Alternativa och Häftiga killen i årskursen över. Vi som gjorde anspråk på att vara annorlunda var kära i honom i stället för Fabian.
Kerstin - Var egentligen kille och hette Daniel. Han var inte transa. Han bara kallades för kerstin. Gick bygg på gymnasiet.
Kicki- Det ryktades att hon valde byggprogrammet på gymnasiet för att det gick så mycket killar där.
Tuesday, May 22, 2007
Förvirringen brer ut sig
Högstadiet var en mycket förvirrande tid.
Om jag fick en skolkatalog skulle jag kunna placera ut alla personer i min årskurs i högstadiehierarkin. Det enorma klicksystemet som varken förr eller senare varit så tydligt.
I sexan började jag i Ballis teatergrupp. I vår första pjäs som handlade om två grekiska gudar fick jag spela huvudrollen. I påföljande typ 4 pjäserna jag var med i fick jag inga stora roller alls.
I åttan var jag klassrepresentant i kulturrådet, på alla hjärtans-dag kunde man på skolan skicka rosor till varandra. De i min klass som fått rosor från hemliga beundrare fick dem distribuerade av mig. Samma alla hjärtans dag bestämde jag för att göra revolt och gå helt klädd i svart (utom lila handledsvärmare). Fastän det inte fanns något jag hellre ville ha en ros av någon, genomskinligt hemlig.
På skolavslutningen i nian kunde jag inte låta bli att tycka det var sorgligt trots att jag längtat till gymnasiet hela våren.
När Johan O i min klass en gång på gympan på Dalbybadet sa att Birte var jävligt het i sin vita bikini fattade jag verkligen inte alls dealen.
Vi hängde alltid i biblioteket på rasterna. En gång bet Johanna mig i handleden tills det knakade.
I sjuan var jag kär i Tommy så jag kunde dö
I åttan var jag kär i Lukas Magnusson så jag kunde dö
I nian var jag kär i Calle så jag kunde dö.
Tur att jag inte dog.
Det gick rykten om att Emma L hade blåmärken på brösten som hennes pojkvän åstadkommit
Jag hade jazzbyxor med kjol utanpå
På matrasterna hände det inte helt sällan att upp emot 4 personer satt i rad på en bänk och spelade snake. Gärna på nån annans mobil med en sträng order om att INTE SLÅ REKORDET
När tjejerna i klassen en gympalektion utomhus dreglade över Linus Winthers bara överkropp förstod jag verkligen inte heller alls dealen.
Jag fattade aldrig hur man blev ihop eller hur man lyckades hångla med någon
Ibland hängde jag hos Anne Dinges på eftermiddagarna och drack tysk chokladmjölk.
Om jag fick en skolkatalog skulle jag kunna placera ut alla personer i min årskurs i högstadiehierarkin. Det enorma klicksystemet som varken förr eller senare varit så tydligt.
I sexan började jag i Ballis teatergrupp. I vår första pjäs som handlade om två grekiska gudar fick jag spela huvudrollen. I påföljande typ 4 pjäserna jag var med i fick jag inga stora roller alls.
I åttan var jag klassrepresentant i kulturrådet, på alla hjärtans-dag kunde man på skolan skicka rosor till varandra. De i min klass som fått rosor från hemliga beundrare fick dem distribuerade av mig. Samma alla hjärtans dag bestämde jag för att göra revolt och gå helt klädd i svart (utom lila handledsvärmare). Fastän det inte fanns något jag hellre ville ha en ros av någon, genomskinligt hemlig.
På skolavslutningen i nian kunde jag inte låta bli att tycka det var sorgligt trots att jag längtat till gymnasiet hela våren.
När Johan O i min klass en gång på gympan på Dalbybadet sa att Birte var jävligt het i sin vita bikini fattade jag verkligen inte alls dealen.
Vi hängde alltid i biblioteket på rasterna. En gång bet Johanna mig i handleden tills det knakade.
I sjuan var jag kär i Tommy så jag kunde dö
I åttan var jag kär i Lukas Magnusson så jag kunde dö
I nian var jag kär i Calle så jag kunde dö.
Tur att jag inte dog.
Det gick rykten om att Emma L hade blåmärken på brösten som hennes pojkvän åstadkommit
Jag hade jazzbyxor med kjol utanpå
På matrasterna hände det inte helt sällan att upp emot 4 personer satt i rad på en bänk och spelade snake. Gärna på nån annans mobil med en sträng order om att INTE SLÅ REKORDET
När tjejerna i klassen en gympalektion utomhus dreglade över Linus Winthers bara överkropp förstod jag verkligen inte heller alls dealen.
Jag fattade aldrig hur man blev ihop eller hur man lyckades hångla med någon
Ibland hängde jag hos Anne Dinges på eftermiddagarna och drack tysk chokladmjölk.
Ny serie på Snyggast i stan: HÖGSTADIET
Man kan fundera lite över högstadiet. Att det påverkar en och allt såntdär. Alla tecken tyder på att dte är dags att börja behandla högstadiet skriftligen nu. Vi kommer inte att bespara er den sentimentala smörjan. Alla namn är autentiska. Personerna på bilderna har ett fett samband med texten.
Spridda påståenden om mitt liv på högstadiet:
Jag lärde känna Sally. HEJ MILSTOLPE!
Min första behå var grå.
Om man hade svart smink eller färgade håret knallrött så var man annorlunda.
Högstadieparadoxen: Om man hade svart smink eller färgade håret knallrött var man livrädd för att någon skulle kommentera det, men samtidigt var man livrädd för att någon inte skulle kommentera det.
Henke ägde en tröja som kallades leverskadan.
Nadja i min klass var ett tag tillsammans med skolans raggarkung, Lennie och alla tyckte att det var HELT OUTRAGEOUS att han var två år äldre än henne. Ett par år senare började alla mina vänner (och jag) plötsligt att dejta åttitreor. Tre års åldersskillnad var ju ingenting....
Jag och My brukade utnyttja hennes position som sekreterare i Elevrådsstyrelsen till att spendera rasterna i elevrådsrummet där vi snyltade på teet som var till för elevrådsmötena.
Det var VÄRSTA GREJEN när Filip Lindvall fick en mobiltelefon av sina föräldrar. Då fattade jag inte vad han skulle ha den till. Det var ju helt sjukt att någon som var lika gammal som jag hade en egen telefon. Knappt ett år senare fick jag också en.
Om man blev prickad för tre sena ankomster skulle man få eftersittning. En gång blev jag det, men jag var nog den enda någonsin som var ärlig nog att dyka upp till kvarsittningstimmen. Läraren fattade nog inte vad jag gjorde där. Jag blev hemskickad efter typ femton minuter.
Vår bekantskaps krets hade rolika (ök)namn på personer vi inte kände så mycket. Leguanden, Färhund och Filmjölk. Var kom de ifrån? Var det elaka namn?
Det var en ständig kamp om uppmärksamheten. Från de coola killarna som hellre uppmärksammade de coola tjerna och från lärarna som hellre uppmärksammade klassens bråkstakar.
Man sa att men inte ville bli vald till skolans lucia och protesterade vilt när ens polare föreslog det, men i hemlighet hoppades man att man skulle bli nominerad. Gjorde inte alla det?
Spridda påståenden om mitt liv på högstadiet:
Jag lärde känna Sally. HEJ MILSTOLPE!
Min första behå var grå.
Om man hade svart smink eller färgade håret knallrött så var man annorlunda.
Högstadieparadoxen: Om man hade svart smink eller färgade håret knallrött var man livrädd för att någon skulle kommentera det, men samtidigt var man livrädd för att någon inte skulle kommentera det.
Henke ägde en tröja som kallades leverskadan.
Nadja i min klass var ett tag tillsammans med skolans raggarkung, Lennie och alla tyckte att det var HELT OUTRAGEOUS att han var två år äldre än henne. Ett par år senare började alla mina vänner (och jag) plötsligt att dejta åttitreor. Tre års åldersskillnad var ju ingenting....
Jag och My brukade utnyttja hennes position som sekreterare i Elevrådsstyrelsen till att spendera rasterna i elevrådsrummet där vi snyltade på teet som var till för elevrådsmötena.
Det var VÄRSTA GREJEN när Filip Lindvall fick en mobiltelefon av sina föräldrar. Då fattade jag inte vad han skulle ha den till. Det var ju helt sjukt att någon som var lika gammal som jag hade en egen telefon. Knappt ett år senare fick jag också en.
Om man blev prickad för tre sena ankomster skulle man få eftersittning. En gång blev jag det, men jag var nog den enda någonsin som var ärlig nog att dyka upp till kvarsittningstimmen. Läraren fattade nog inte vad jag gjorde där. Jag blev hemskickad efter typ femton minuter.
Vår bekantskaps krets hade rolika (ök)namn på personer vi inte kände så mycket. Leguanden, Färhund och Filmjölk. Var kom de ifrån? Var det elaka namn?
Det var en ständig kamp om uppmärksamheten. Från de coola killarna som hellre uppmärksammade de coola tjerna och från lärarna som hellre uppmärksammade klassens bråkstakar.
Man sa att men inte ville bli vald till skolans lucia och protesterade vilt när ens polare föreslog det, men i hemlighet hoppades man att man skulle bli nominerad. Gjorde inte alla det?
Monday, May 21, 2007
våren rasar
Ja jag vill ha ALLT.
I helgen var jag på Öland med parents och Lovisa.
Jag fick tre nya vänner:
Det var skönt att vara utomhus. Och andas lite djupare.
Här är kastanjeblommorna i sin ståtliga prakt som något erigrerat, nästan ekivogt.. Syrenerna smaksätter luften så man inte har lust att göra något viktigt alls..
Jag har även läst världens farligaste bok: "SCUM manifest" av Valiere Solanas (svensk översättning av Sara Stridsberg). Läs den!
I helgen var jag på Öland med parents och Lovisa.
Jag fick tre nya vänner:
Det var skönt att vara utomhus. Och andas lite djupare.
Här är kastanjeblommorna i sin ståtliga prakt som något erigrerat, nästan ekivogt.. Syrenerna smaksätter luften så man inte har lust att göra något viktigt alls..
Jag har även läst världens farligaste bok: "SCUM manifest" av Valiere Solanas (svensk översättning av Sara Stridsberg). Läs den!
Friday, May 18, 2007
Till er tjänst...
www.vintagetextile.com
Det ultimata beviset på att du aldrig kan ha för stor garderob eller för stor plånbok.
Det ultimata beviset på att du aldrig kan ha för stor garderob eller för stor plånbok.
Tuesday, May 15, 2007
Hilfe!
Johanne, vad hette den underbar skattkisteliknande sidan med tusen tusen jättegamla vintageklänningar, typ från 1850-talet och framåt?
Wednesday, May 9, 2007
...det är mycket nu.....
Jag avnjuter en vecka propfull med rep och gig. Då känner man att man lever!
Friday, May 4, 2007
krossade fingrar och hållna tummar
Jag håller alla tummar för dig och tänker att du nog blir tilldelad den tur jag inte fick ikväll (ingen palt fick jag att mumsa på).
Ikväll var det jättetrevlig spelning med Shout Out Louds på John Doe. Och jättetrevlig öl. Och jätteotrevlig otur..
Ikväll var det jättetrevlig spelning med Shout Out Louds på John Doe. Och jättetrevlig öl. Och jätteotrevlig otur..
Thursday, May 3, 2007
diverse
Jag är fortfrande på resande fot och har ingen dattasladd till telefonen, så om du inte kan ta emot mms så får det vänta ett tag.
Annars har jag både disciplin och tur, eller? I morrn smäller det.
Tack för en fin tour de Linköping Sally!
Annars har jag både disciplin och tur, eller? I morrn smäller det.
Tack för en fin tour de Linköping Sally!
Wednesday, May 2, 2007
Efterlyses:
- Bilden från JC (du vet med tightsen!)
- Disciplin, ganska mycket
- En smula tur (jag tror en smula räcker)
Subscribe to:
Posts (Atom)
