*vI e SpEcIeLlA!*

Jag gillar besöksräknaren jag lade in, den bekräftar mina förhoppningar om våran bloggs enorma popularitet: Igår hade vi 12 unika besökare!

Sally och Johanna provar på det här med att festa till det

Bakgrund:
Jag har inte varit ute på evigheter och då jag inte jobbade på söndan kändes det som ett utmärkt tillfälle att slå klackarna i taket på lördagkvällen. Planen hade förankrats i Sanna och Rosse i måndags, men Rosse bangade ur strax innan kvällen skulle genomföras (vilket möjligen skulle vara början till en trend)

Hypotes:
Att lördagkvällen skulle spenderas med Johanna och Sanna på inkonst insupandes popmusik, öl och en och annan drink.

Material:
Partyoutfit bestående av silverglittriga tights, vita tennisshorts från Lacoste/Humana Vintage, uråldriga ballerinor, svart tröja med kroktryck och hemmatovade armband. Tanthandväska innehållandes mobil, plånbok(leg, pengar mm.), läppstift, kamera, nycklar och sånt. Ett antal väl leriga, överblivna Roskildeöl.

Genomförande:
Jag dök upp hos Johanna för att göra mig iordning och dricka lite öl, hon gjorde detsamma. Planen var att möta Sanna på busstationen i Dalby och byta till Malmöbussen direkt. När vi var tillräckligt heta och klockan var tillräckligt mycket cyklade vi till stationen och överraskades på vägen av ett smärre skyfall (så vi fick testa om våra nya hårprodukter höll måtten!). Väl vid busstorget kom Sannas buss men hon gick inte av den för hon hade missat den trots språngmarsch (sa hon i mobilen). Jag fick roskildelera på shortsen och mascaran rann i ansiktet.

Hur som helst steg jag och Johanna på malmöbussen, vi kände oss lite som rädda men förväntansfulla sextonåringar som skulle på äventyr i storstaden. Bussen körde mellan åkrarna och in i Staffanstorp där vi satte fnittret i vrångstrupen när Lukas Magnusson steg på. Vi kände oss ännu mer som sexton och fortsatte prata om andra saker t ex Allsång på Skansen. Väl i Malmö tog vi oss varsin god, olerig öl på Möllan (ackompanjerad av en gigantisk nachotallrik) och spatserade sedan till Inkonst där det knappt var en käft. Johanna sa: vi åker hem. Jag sa: vi ringer Fredde. Sagt och gjort. Samtalet utvisade att Fredde festade i Lund och jag blev genast sugen på att delta i fler festligheter.

Johanna var svårövertalad och tog 174:an till dalby, själv fick jag sällskap av en läkare, som gjorde AT-tjänst i Hässle City, till Lund. Det visade sig att Fredde med anhang drack öl på Mods (ett trevligt, nyöppnad, opretto ställe med rockig inredning). Jag jublade över en newcastle och det snackades skit tills de stängde. Då var det traditionsenlig efterfest på Getingevägen, men alla gick hem till sitt utom jag. Så kvällen slutade med mer skitsnack i hörnsoffan på Getingevägen innan nattbussen kallade mig tillbaka till Dalby.

Resultat:
Kvällen blev inte alls som jag hade väntat mig, och trots att många bangade ur på vägen så blev det en väldigt, väldigt trevlig kväll. Det började med spännande Malmö, vars uteliv jag inte är så våldsamt bekant med och fortsatte med hemtama Lund som sällan slår fel när det är sommarnatt.

Slutsats:
Inför framtida utgångar, vilken plats de än befinner sig på, ska jag inte ta med leriga ölburkar. Utöver detta är det bara att köra på, fast håret blev lite stelt efter att det regnat på mousset.

Hårliga tider

Ibland vill man göra något nytt med sitt hår. Här är några tips:



1. Färga det i en tokig färg.
+ Det är tokigt och ganska fräckt
- Den försvinner snabbt och ser dassig ut redan efter några få tvättar och för att färgen ska fästa måste man tokbleka det arma håret först, vilket är ett stort spänningsmoment i sig.













2. Klipp bara halva håret
+ Det är tokigt och ganska fräckt. Man blir brudig på en halvan och pojkig på andra halvan av huvet. Ens omgivning kan bli förvirrade av att de inet fattar om man är lång eller korthårig, det är ganska skojigt.
- När frisyren väst ut en gång vill man klippa sig på ett annat sätt, för man tröttnar









3. Permanenta dig
+ Man ser ut som guldlock och kan prata frisyrförtroligheter med tanterna på jobbet. Man kan spara till långt hår utan att dö av tristess och leva upp till klyschan om att alla med rakt hår egentligen vill vara lockiga.
- Inga alls än så länge, men pudelrisken finns ju alltid med på ett hörn..

Chicklit - Shitlit?

Det föll sig så att jag fann mig strandad i familjens sommarstuga utan något att läsa och eftersom läsa är en av få saker man kan sysselsätta sig med där (på gott och ont) blev jag tvungen att snabbt råda bot på litteraturbristen. Min snälla mamma hade som tur var i början av sommaren köpt en laddning pocketböcker som jag kunde välja och vraka bland. Den som håller sig uppdaterad med dagens utbud vet emellertid att det nuförtiden mest figurerar två typer av genre på pockethyllorna. Den ena är kriminalromaner och den andra är sk. Chicklit, dvs. böcker skrivna av kvinnor, för kvinnor som handlar om kvinnor, ofta med "drömjobbet", "drömlägenheten" osv. som en dag får psykbryt då "allt går fel".

Jag har läst få sådana böcker tidigare, mest "obligatoriska" verk typ "djävulen bär Prada" och "Briget Jones dagbok", så jag tänkte att det kanske skulle kunna bli ett bra tidsfördriv att läsa några och sedan kontemplera lite över innehållet. Inom loppet av en vecka hade jag slukat tre stycken, nämligen "Mathilde" av Denise Rudeberg, "Tuesday's child" av Louise Bagshawe och "Där regnbågen slutar" av Cecelia Ahern.

Jag förväntade mig en jämtjock grå massa av ord men det visade sig att de tre böckerna skilde sig väldigt mycket från varandra. Den första, "Mathilde", gjorde mig bara arg och levde tyvärr upp till alla mina förutfattade meningar om genren. Handlingen var tam och miljöer, personer, relationer etc. var löjligt perfekta. Även när huvudpersonen hade sin obligatoriska svacka och skulle trassla till det för sig var allt perfekt. Slutet, som nog skulle beskriva hur hjältinnan klev stärkt ur "krisen" som en ny person försvann bland alldeles för långa beskrivningar av klänningar från Armani och Penthouse-sviter i Milano. Galet frustrerande.

Därefter blev det bara bättre. Även om "Tuesdays Child" var lite som en moderna Askungesaga så lyckades den hålla sig ifrån She's all that-gropen och uppvisade en stark hjältinna och ett par roliga kovändningar innan det obligatoriska lyckliga slutet. Det var skönt att den här hjältinnans perfekta liv inte innabar ett välbetalt jobb på ett stort modemagasin el. liknande och en välfylld garderob.

Den tredje, "Där regnbågen slutar", var den stora behållningen (trots sin skrämmande titel som mest för tankarna til Harlequinromaner) och överraskade mig totalt! Inga modemagasin, Inga etagelägenheter, inga mingelparties, inga perfekta pojkvänner. Den var dessutom skriven i brevform, som brevväxling mellan två bästa vänner. Jag skulle inte ens under pistolhot kunna säga att den spelade i samma division som "Mathilde".

Jag känner mig lite förudmjukad av att vara målgrupp för en viss sorts böcker, särskilt när det inte ens är bra litteratur. Det känns som dålig, rutten och gubbsjuk marknadsföring mest (inget agg mot författarna här). Varför skulle inte även killar kunna ha behållning av en bok som "där regnbågen..."? Men mest av allt: VARFÖR blir en bok mer tjejjig av att innehåll och kärna byts ut mot dagdrömmerier om klänningar och skor? Jag kan inte låta bli att fråga mig: Om det nu finns en marknad för sån här "tjejlitteratur", finns det inte då inte en marknad för motsvarande böcker för killar där man kan förlora sig i ändlösa beskrivningar av sådant som man könsstereotypt anses vara intresserad av typ bilar och brudar, eller vad man nu skulle kunna komma på. Hade en sådan bok släppts hade det blivit folkstorm och den hade kallats för en grabbig snuskfantasi utan mål eller mening. Det är så det känns för mig det här med chicklit: dagdrömmar. Så jag säger tack men nej tack. Mina dagdrömmar konstruerar jag helst själv.

Sally dikterar trendkonsumtion

Jag är iaf snyggare än Kimm Jong Ill i:
Batiklinne - NYC
Ravesjal - Eoxtica
Flåiga clips - 80-talet

Aftonbladet, aftonbladet. Ni jobbar verkligen hårt på att skrämma folk till att aldrig någonsin våga ta ut svängarna. Inte nog med att ni gör Hollywoods (klädmässigt) tråkigaste brud till veckans stilikon, ni svartlistar 2 år gamla trender och säger att det är det fulaste någonsin. Dock missar ni att ha med vårens stora, "fula", trender. Var är byxdressen, de skyhöga midjorna, batiken, fransarna. Alla dessa egentligen fula attribut som kan bli riktigt fula om man gör som Britney med sina benvärmare. Men hade ni sett mig i benvärmare så lovar jag att det hade varit assnyggt!

Jag blir så matt när människor tror att de kan diktera mode. Såklart att smaken följer trenderna, men att göra inne/ute-listor hämmar ju all kreativitet och sätter griller i huvuet på alla som läser dem (inklusive mig sjäv).

Så istället för Sofie Fahrmans regler vill jag slå ett slag för UnderbaraClara som skriver lustfullt om tantklänningar och päronrumpor och gör en alldeles varm i magen.

Jadu...

Jag har i vår enorma läsarkrets hört liknande strömningar. Kom i håg att vi har konstnärlig frihet och att konsumenten inte alltid vet sitt eget bästa. Jag gillar neongröna länkar. Jag föreslår att vi tar upp det på redaktionsmötet på söndag. Kanske kan vi ha liten informell omröstning. Så, härmed bordlägges frågan till nästa IRL-möte. En fetare update med analys av bland annat chicklit kommer inom en överskådlig framtid, dvs när jag orkar. Hajhaj!

Fråga till frk Bengtsson:

Det finns i vår läskrets indikationer på att det neongröna på länkarna svider i ögonen. Ska vi ändra färg?

Äventyr på Kiviks Marknad

Finns det något bättre sätt att fira sin tjugoförsta födelsedag än att efter åtta timmar i hemvården, Dalby fara med syster och far till Kivks marknad för att insupa.. ja. Det här:


Foppatofflor i mängder, i alla prisklasser och utföranden. Jag kan inte ens bli upprörd bara sucka. Utöver dem, eller kanske tillsammans med dem, är marknadsutbudet fantastiskt likartat från år till år. Det är fula tantkläder, björnkorv, gräddbollar, vräkiga skärp och plottriga halsband. Det är den vassaste kniven, med magisigaste mirakelmedlet, den oumbärligaste dammusgarpåsen. På Kiviks marknad finns allt, tom ett spex...




... som behandlade den absolut sanna historien om uppkomsten av Kiviks Musteri, jag skrattade hela föreställningen. Och det var minsann inte vilka spexare som helst, det varextra glada, men lite trötta...







... VarGlad spexare, några av dem hade jag sminkat i Tors Hammare hösten 05. Det var kul att träffa dem, och att snacka strunt med Fredde. (klicka på bilden för att se texten)







På föregående bild är mitt hår väldigt rakt. Nu är det lockigt! Det är spännande!

Dagens spaning:

Panflöjtsindian i Dalby Centrum.
Dalby är således inte bara en håla utan en svennehåla med exotiska inslag.

Jag är lite kär i Nina Hemmingsson

Sally provar på det här med festival (en gång till)

blå plastskärm - "upphittad" på festivalområdet

svart sjal med ravemönster - Exotica
lingon med mjölk-färgad fleece - Naturkompaniet
tokig glitterkjol med hallucigen effekt - KappAhls barnavdelning
Strumpebyxor med noppor - HM
Spruckna stövlar med plastpåsar i - Everest

Jag kände i våras att tiden var inne att ge Roskilde Festivalen en andra chans. Förra gången jag var där var 2004 och jag var typ 17 och vid min mogna ålder av snart 21 så tänkte jag att allt som gick fel första gången borde gå rätt den här Nya Gången.

Jag fick rätt på många sätt, de andra linköpingsstötarna i Chinese Room Camp bevisade igen hur fina människor de är, de nytillkomna utomskotten med! Men på tre tunga punkter var 2007 års festival enbart en upprepning av min festivaldebut:

1. Lernivåer som kämpar sig ovanför stövelskaften. Det är ingen myt att leran luktar bajs. Det är helt sant att vi byggde en sjö för att inte flyta bort. Det smarta draget att ha med sig samma stövlar som 2004 visade sig smart ända fram tills att de sprack!

2. Min favoritartist (David Bowie då, Mika nu) ställer in pga sjukdom (hjärttjafs då, lunginflammation nu)...

3. ...Och ersätts av ett skränigt band jag verkligen inte vill se(Slipknot då, Mustach nu)

Äventyr i Makedonien

Vill du ha en överraskning? Besök Balkan. Allt kan hända och händer. Den gångna veckan har jag träffat limsiffande tiggarungar, ambassadråd, Balkans motsvarighet till Dolly Parton, kanadensare på jordenrunt-resa, turkar, albaner, makedonier med mera med mera. Jag har varit på danspartaj med en turkisk folkdansgrupp, spelat på presskonferens med tillhörande cocktailparty iförd en folkdräkt från blekinge, varit på marknad som verkade tagen direkt ur Tusen och en natt och maniskt vaktat min väska samtidigt som jag försökt ta in allt som hände omkring mig och svettats som tusan. OBS REKOMMENDERAS!!!!!

Dagens Outfit: Post-Balkan-outfit

Mjukisbyxor: Schletna
Rosa linne: Billigt
Tröja: Snodd från Christian :*
Kamera: Resesällskap