Vidare under Gubbfri Månad har jag läst Monika Fagerholms augustprisbelönade roman
Den amerikanska flickan. Berättelsen kretsar kring några personer som växer upp i det odefinierbara området Trakten. Händelseförloppet sätts i gång, fast ändå inte, av en främmande flicka; den amerikanska flickan som blir centralpunkten i ett svartsjukedrama. Fast å andra sidan sätter hon inte alls i gång händelseförloppen. Händelseförloppet sker nämligen i loopar, parallellt med sig själv. Man återkommer till samma nyckelhändelser om och om igen och för varje gång har man passerat ytterligare några viktiga punkter. Egentligen är det poänglöst att försöka sätta fingret på intrigen eftersom man får den i stort sett klart för sig redan efter inledningen. Dessutom är det inte på något sätt den amerikanska flickan som är den centrala gestalten. Det handlar helt enkelt om uppväxt. Mest om Doris och Sandras uppväxt. (Doris kvalar in som en av mina favoritromankaraktärer. Hon är helt enkelt briljant.) Och om saker man pratar om och inte pratar om. Allt är skrivet på ett språk som är lite naivt och helt välanpassat. Lite som talspråk fast väldigt, väldigt litterärt och liksom ändå okonstlat.
Jag läser igenom vad jag har skrivit och inser att det är helt obegripligt. Läs boken bara.
Tantighetsfaktor: -
Gubbighetsfaktor: -5
Pretto: Ja, men med självdistans
För övrigt har jag beslutat mig för att förlänga Gubbfri månad eftersom jag inte har läst tillräckligt mycket.