Vad är grejen med julmatspizza?

Om ett sug efter något annat än kryddpeppar och senap slår till i mellandagarna vill jag härmed utfärda en varning för den lömska julmatspizzan. Kanske låter det som en smart idé med griljerad julskinka tillsammans med basilika, ost och tomat. Men det är det inte! Kanske tror man att den där oreganon och de där oliverna och ananasen kan trolla bort känslan av rödbeta och sillsallad. Men där hugger man i sten! Pizzan kommer bara smaka ål, kål och annan kål. Gör svennig tacopaj istället, det är smarrigt och mättande!

Herre Jisses! del 2: Salle stämmer in

Foto: Malin Aronsson

Med Johannas fantastiskt kärnfulla sammanfattning av föreställningens upplägg och genomförande kan jag hänge mig att att enbart meddela precis vad jag tycker om Jesus Christ Superstar! Såklart älskade jag föreställningen, det går inte att göra något annat när musik, scenografi och rollbesättning är som tagna ur mitt eget ihopdrömda idéskafferi.

Generellt är kostymerna tidlösa så till vida att den icke enhetliga designen gör att historien kan utspela sig lite var och när som helst. En detalj jag gillar, den krossade sammeten till trots, är att prästerskapet bär kjol och sandaler nedtill men skjorta och slips upptill, alltihopa toppat med en prålig tårthatt. Tyvärr förstår jag aldrig riktigt varför Maria Magdalenas utseende är så utstuderat 70-tals hippieigt när ingen annan karaktär är så lätt att placera i en specifik tidsålder. Titta bara på Pontious Pilatus och hans vakter. Till en början är de klassiska med mantlar och plymer, men en närmare titt avslöjar att deras kängor och bröstsköldar lika gärna hade kunnat skådas hos dagens lagens ordningsmän. Min favoritgrej är att Pontius Pilatus mantel knäpps ihop med likadana knäppen som jag knäpper avbärarbältet på min ryggsäck med.

Vad gäller Maria Magdalenas väna rollgestalt får man kanske ändå tillstå att den speglar den kristna berättelsen där männen styr och ställer och kvinnorna turas om att vara madonnor och horor. Hade inte Andrew L Webber varit en sådan musikalhitler, eller kanske just därför, hade jag i smyg längtat efter en JCS-uppsättning med den manliga rollerna sjungna av kvinnor.

Jesus Christ Superstar på Operan i Malmö är glitter, glamour och stora penseldrag i känsloregistret. Mig bekommer det inte nämnvärt att skådespelarna envisas med att falla till knä på scenkanten, kanhända beror det på att jag satt två rader ifrån dem vilket gav mig chansen att se varenda por, varenda svettdroppe, varenda hårstrå på de nakna bringorna. Allt ackompanjerat av symfoniorkestern från scenen bakre regioner, jag saknar lite att se dem lite mer, men är väldgt nöjd över att de på ett helt fantastiskt sätt låter fullkomligt omodernt. De fångar helt enkelt samma känsla som finns på en av de äldre inspelningarna som jag råkar ha på Lp.

Det finns så många fascinerande detaljer! Slakteribänkarna i templet, den obehagliga tiggardansen, rullstolsdansen till Herodes låt!

Min favoritkaraktär är också Judas av samma anledning som jag gillar Snape i Harry Potter. Detta av den enkla anledningen att han är den enda som har någon form av komplexitet, möjligen tyder Pontius Pilatus beslutsångest på detta, annars goda och onda strikt åtskiljda. Det är enkelt och ett klassiskt grepp, men tyvärr ointressant i länden.

Nu ska jag inte tjata mer - men låt oss alla glittra mer!

Herre Jisses! del 1: Bengan tjatar

Foto: Emma Svensson, Rockfoto 

Grafik: Ricky Tillblad

Vi har båda i dagarna bevistat årets superevent på Malmö Opera och Musikteater: Jesus Christ Superstar. Därför publicerar vi en uttömmande och totalt objektiv recension i två delar.

Kort Bakgrund: Jesus Christ Superstar är en av de första "rockoperorna" som slog igenom. Musiken är skriven av Andrew "Musikalhitler" Lloyd Webber och librettot är givetvis författat av hans ständige sidekick Tim Rice. Musikalen hade premiär på West end i London 1971 och blev en solklar klassiker. Malmöuppsättningen är i nyöversättning av allas vår Ola Salo (som också spelar huvudrollen), regin har givits av Ronny Danielsson och scenografin är påhittad av Lars Östbergh. En riktig supertrio med andra ord. Ola Salos inblandning har givit projektet en enorm publicitet och förlänat uppsättningen en stjärnglans som inte skådats på Operan sedan den gamla goda tiden då Björn och Benny huserade på bygget. Antagligen har det inte varit utsålt så till den milda grad sedan dess heller. Innan någon hann säga "glittertrikå" var biljetterna slut, vilket medförde att jag fick bevista en föreställning då Niklas Säwström axlade mantel och sandaler i huvudrollen i stället för Ola Salo. Min favoritkaraktär är dock Judas vilken även blev min favoritskådespelarinsats för kvällen.

Synopsis: Handlingen i korthet går ut på detta: Jesus predikar omgiven av lärjungar och en omvänd "glädjeflicka", blir förråden, tillfångatagen, grovt misshandlad och korsfäst, vilket sedermera förorsakar hans utdragna och mycket plågsamma död. För mer detaljerad återgivning av handlngen, se Bibeln.

Nu rakt över till åsikterna. Det var en strålande genomförd uppsättning. Dock var det en uppsättning som tarvar att Jesus är väldigt mycket rockstjärna, vilket måste vara ganska tungt om man är stand in. Scenografi och kostym var sådär moderna som man gör klassiska uppsättningar i bland. Med andra ord hade Jesus och hans gäng vanliga kläder. JCS är väl en av föreställningarna som mår riktigt bra av det. Det brukar bli lite pyamasparty-känsla annars. Fariséerna bar till och med höstens hetaste grej: Krossad sammet. Mycket trendigt. Annars var det kostymmässigt mycket exponerade sexpack, hippiereferenser och glittrande paljettrikåer. En salig blandning med andra ord. Mot all förmodan var den saliga, ganska inkonsekventa blandningen ganska tilltalande. Överraskningsmoment fungerar ju alltid.

Dock måste jag erkänna att jag blir lite matt av allt "falla på knä vid scenkanten och se svår ut" som huvudrollsinnehavarna ägnade sig åt. Det som jag har svårast för i hela föreställningen är dock karaktären Maria Magdalena. Inte skådespelerskan (Åsa Fång), hon gjorde en strålande insats. Det som är jobbigt är hur manuset framställer karaktären; platt och mähäig. Inte blir det bättre av att hennes Big Moment är den mest slätstrukna och ointressanta kompositionen i hela föreställningen. Kanske dessutom en av de tio ointressantaste och slätstruknaste balladsmörigheter i världen.

De inslag som verkade mest genomarbetade var själva slutet med korsfästelsen samt de stora showscenerna, bland dem min ständiga favorit: den när Jesus är hos Herodes, här gestaltad av Lars Humble. Han sportade dessutom kvällens klart spexigaste påklädningsdetalj, nämligen lårhöga gladiatorsandaler upphållna av strumpeband, småfräckt dolda under en hellång blå paljettsvid med höga slitsar.

Sammanfattningsvis var det en bra uppsättning som var scenografiskt för rolig för att jag skulle bli riktigt snyftig, utan tänkte mer på genomförandet. Det är alltid roligt med riktigt svulstiga föreställningar.

Avlutningsvis tror och hoppas jag att vårens stora trend blir paljettrikåer.

Sally testar: Juldagsutgång

Bakgrund: I stora delar av Sverige vaknar landsortshålor och småstäder till liv på juldagskvällen då glada hemvändande ungdomar skålar och dansar med alla sina gamla vänner vilka de sällan ser under terminerna. Många talar sig varma för juldagsutång.

Syfte: Att göra en fältstudie på Mejeriet, Lund för att ta reda på om juldagsutgång är grejen

Metod: Till sällskap hade jag två systrar och den ena systerns två glada kamrater. Då valfriheten erbjöd hemgång vid valfri tid om jag var nykter (och således kunde köra bil) avstod jag alkohol under aftonens begivenheter. Jag hade på mig en chic partyoutfit inkl. örhängen från berlin och stövletter med hög klack. Med under kvällen fanns hela tiden ett påtagligt danshumör och mitt största leende.

Resultat: Det blev dans, en sjukt god alkoholfri drink och faktiskt några glada återseenden fram till ca 02:20 då jag blev trött och gick för att skrapa bilrutorna och köra hem. Mitt sällskap stannade till stängning då de kunde återfinna peppen i 4 cl tequila.

Diskussion: Om man vill ha dans är Damn! stört bra. Om man vill återbesöka nåt slags gymnasieevenemang och se samma människor som back then på dansgolvet så är juldagsutgång grejen. Personligen tycker jag det är en smula absurt, tidsmaskinskänslan gör mig vingelkantig och min tidsuppfattning blir en smula kantstött.

Förslag på framtida forskning: "Vad är det inom oss som så gärna vill efterkonstruera vi-känslor helst starkare än de som fanns där från början?" är en fråga jag funderade på när jag genom immiga rutor skymtade vägen hem till Dalby. Och varför vill jag inte vara med i de där vi-gängen?

På jullovslistan: Keira i klänning

Hallå Bengan. Ska vi inte se ett kostymdrama i jul eller? Jag föreslår the Duchess!

bild: http://www.comingsoon.net

Smakkompisarna man tröttnar på ibland

Vissa av ens vänner räcker i mindre doser. Det spelar ingen roll hur högt man älskar dem för deras personligheter är så knepiga att man bör inmundiga dem i små små snuttar åt gången. Detta resonemang är även applicerbart på smaker. En del smaker bör inte överdoseras. Ett exempel på detta beviser nattens strapatser med pastis och dagens frukost med den något vågade frukostyoghurten jordgubb/vanilj/lakrits. Ska något ha en så särpräglad smak som anis bör man välja ett av dessa alternativ!

Sally leker SYO

Johanna, tänk på att om du önskar en framtid tillsammans med Blondinbella bör du undvika yrken som massör och strippa, det är hon för svartsjuk för. Även gynekolog går bort med motiveringen
"vill man ha en kille som vet mer om ens kön än vad man själv gör!?".

Personligen hade jag tyckt det var jättefint med någon som visste mer om mig än jag själv gjorde, oavsett yrke.

Citat hämtat från: http://blondinbella.se

Hallå?

Lin köping anropar Lund, Linköping anropar Lund!

Står ni kvar?

kom.

Tre tenorer tågar i toga.

För att sprida lite luciastämning: Luciatåg från 2006. De tre tenorerna i toga är Axel, Ylle och Johan.

Parallellvägar eller parallelvärldar

Nattpromenad genom en helt ny Rydsskog inte samma gamla joggingspår utan en sagoplats med snötunga grangrenar och fullmåne från en klar himmel

årets julvärd:

Erkänn att Zlatten hade varit sjuukt kingig som julvärd: Zlatan som julvärd i Robins

Bengan, medan du räknar dagarna till min hemkomst kan du lyssna på Peter Jöbacks julskiva och titta på det här vackra julkortet!

SALLY!!!

Jag längtar efter dig så jävla mycket. Det ska bli så früktansvärt fint när du kommer till Skåne! Då ska vi sitta med fötterna på soffbordet och göra ingenting!

och bryt där

bild: http://www.bbc.co.uk/devon/

Läget

Jag har hastigt och olustigt fått åka hem till Lund. Har fått en släng av åttiotalistsjukan. Jag duger inte till så mycket just nu. Larvar mest runt i mjukisbyxor och flottigt hår, ligger i badet, ser på teve och sådana saker.  Funderar på våren. Det kanske är dags att anstränga sig mindre och glida mer? Eller är jag bara oduglig och patetisk? 

Jokern från Hjärup

Proskåningen i mig lobbar såklart för besökande landsmän, så när Ung Scen Öst får besök av Staffanstorps kommuns kanske raraste poet tvekar jag inte att övertala halva min bekantskapskrets att köpa biljett och sätta lysen på cykeln för att ta sig till konserten!

Emil Jensen får med sina skorrande r, hoppsansteg in och ut från scenen och vackra beskrivningar av skeendena i världen och dess befolknings beteenden mig att bli lite yr av förälskelse. Han må se tuff ut på bilden, men det är helt missvisande. Emil är de lite halvrädda och osäkras riddare, han ingjuter hopp i det hopplösaste av hjärtan och vränger orden i klyschorna så man ser helt nya vyer.


Bild emiljensen.se

Framtidsforskning utan krav på objektivitet

Sven Otto Littorin skanderar på DN.ses förstasida att 2009 minsann blir ett riktigt skitår och det vill jag inte alls gå med på!

Jag tror att 2009 kommer att bli roligt och välsmakande och gnistrande! Precis som jag spår i mitt lysande drinkglas på bilden som Johanna M tog på en skum källarpub med scifi-tema i Berlin.

Nedräkning

Om exakt två veckor planerar jag att ligga på soffan i vardagsrummet hos mina föräldrar och mycket villigt äta pappas mat och mammas julkakor. Bara två veckor. 10 arbetsdagar (eller 14...)

Jag sover inte....

...jag bara vilar ögonen lite.

Jul-Sally

Jag drar verkligen mitt julstrå till stacken i form av första inhandlade klapparna, avlagd besök på Lihkörens trevliga julkonsert samt festlig samvaro i en salig blandning av spexare och kursare på kvällens glöggpartaj.

Nyårsplaner

I våras, som jag förstod det, lät Britney ett filmteam följa henne under 60 dygn och fråga alla frågor och få alla svar. Det är ett porträtt av en ensam och olycklig unga kvinna som målas. Det spelar liksom ingen roll att Brittan älskar att dansa och spexa och att vara med sina ungar. Hon berättar i dokumentären att Jessica Alba iaf kan gå på stormarknaden med sina kids, då är det bara typ tre paparazziz som följer efter henne. Själv kan hon inte röra sig en meter utan att hennes väg kantas av pengakåta fotografer och nyfikna privatpersoner.

Min plan är att bjuda in henne till nyårsfirande på landet, jag tror det kan bli trevligt.

Julklappsångest? Kent Charles och Vi har lösningen!

Nu finns mina och ett gäng andra glada Linköpingsdesigners att köpa på Modette Market.

Kent Charles och Vi gör helt unika grejer som man helt ärligt inte finner någon annan stans på denna jord.

Spendera pengar här: Kent Charles och Vi på Modette Market

Det är mycket nu

bildkälla: designicons.harrods.com/images/heinz-large.jpg

et moi...

Faktum är att även jag åt linsgryta nästan hela förra veckan. Och smörgåsar. En sektionkollega frågade mig strax innan en konsert om jag hunnit äta något i samband med att han påtalade att han var hungrig som en varg. "Jaa" svarade jag duktigt, varpå jag insåg att det var en sanning med modifikation och tillade att min middag bestått av äggsmörgås. Han log överseende och sade "Jaha, studentmat alltså!" Ehe sa jag. Sedan gick vi och köpte kaffe. Han köpte en smörgås till sitt kaffe. Tydligen ansåg han detta vara mat för en man. Jag struntar i hans överlägsna attityd. Äggsmörgås är föda för konungar och gudar. Bara det bästa är gott nog åt mig. Alltså äter jag äggsmörgås.

Slutsats: Smörgås till middag är tydligen bara undermålig studentföda då den inte är dyr. Min middagssmörgås kostade kanske en tiondel av vad hans gjorde. 

Linser är livet

De senaste veckornas ekonomiska armod har lockat fram linsgrytan ur sina gömslen, men något har hänt med denna vardagskamrat. Istället för att vara vanlig tråkig linsgryta har den blommat ut till något fantastiskt! Här kommer knepen:

Sallys förfestlinsgryta

Den här grytan fick stå och puttra medan jag duschade och sminkade mig inför Markus Krunegårdkonserten för ett par veckor sedan - det kan vara Markus som är hemligheten men jag tror att vinet spelar en central roll det med!

Fräs lök och vitlök och ett gäng trevliga rotsaker kanske rotselleri, palsternacka och morot. Häll i gröna linser och grönsaksbuljon, vatten och en rejäl skvätt rödvin (gärna ur flaskan som det ska förfestas ur). Krydda med allt som är gott. Låt koka medan du gör något annat. Ha pasta till!

Lisas improviserade linsgryta

Det här är egentligen ett bufférecept, men eftersom Lisa glömde vad som egentligen var i den när hon handlade och det är hennes version jag gjort så får den heta Lisas.

Fräs lök, vitlök och lite syrliga saker tex citronskal/limeskal/ingefära i mycket rapsolja. Häll i torkad koriander, salt och spiskummin. Släng i röda linser, en burk tomatkross, en skvätt vatten och buljong. Låt koka ihop tills linserna är nästan klara och håll i dig för här kommer knepet: Saffrans och tomat cremé frasihe! Blanda till sist i tomathack och en kruka färsk koriander. Man kan ha ris eller bulgur till.

I mina skor

Jag minns när jag var liten och inte ens följde med till skoaffären när det började bli säsong för ett par nya dojjor. En dag kom Mamma helt sonika hem med ett eller två par skor. De var nog oftast från Pax eller något liknande. I skinn, foträta, med allvädersula eller vitt luddigt foder. Först bråkade jag och vägrade ta dem på mig, men efterhand växte de fast på mig och jag vägrade byta, trots att mamma kom hem med ett nytt par. Och så fortsatte det så i all oändlighet. Speciellt minns jag ett par. Mamma plockade fram två par skor, båda gröna, ett par vinterskor och så DE ANDRA skorna. Jag antar att det var fram på höstkanten, för jag började inte använda dem direkt. Förmodligen lyckades jag övertala mina föräldrar att det var okej att använda mina gamla loafers tills det var dags för vinterskor. Men sådär fram på vårkanten blev DE ANDRA skorna aktuella igen. De var lågskor i skinn, i två mossgröna nyanser, med kardborreband och ganska breda framtill. Jag protesterade värre än någonsin. Kom med alla möjliga förslag. Jag försökte till och med säga att jag hellre gick i VINTERSKORNA som jag hade avskytt så mycket i slutet av hösten. Mamma och Pappa vek inte en tum. De gröna skorna skulle på. Och jag tog på dem till slut, och gick till skolan, och skämdes kanske lite för mina fula skor. Helt i onödan såklart eftersom ingen brydde sig om något så trivialt som skor. Så frampå tiorasten hade jag väl glömt bort vad jag hade på fötterna och sprang ut och lekte i vanlig ordning. 

Det ironiska är att just de här gröna skorna blev extra speciella. Med tiden började jag älska dem, så till den milda grad att när det blev dags att byta skor igen (Jag gissar att det var vid ett finkläder-tillfälle när föräldrarna hade extra mycket att säga till om angående kläderna.) väsnades jag än värre än vanligt, tills Pappa stipulerade att "De där gamla Kalle Anka-skorna får du minsann inte ha på dig". Då blev jag så förbannad på honom att jag höll på att börja gråta. De var ju mina skor och jag älskade dem och det kändes så nedsättande att han kallade dem för "Kalle Anka-skor". Det blev i alla fall det jag har kommit i håg dem som och i bland undrar jag om jag skulle ha kommit ihåg dem över huvud taget om de inte fått det där öknamnet. Jag fick i alla fall behålla dem och de fortsatte att heta Kalle Anka-skorna. 

I bland tänker jag på hur skönt det vore om sådana saker kunde hända i bland nu också, trots att jag är mer eller mindre vuxen, har flyttat hemifrån för flera år sedan, och valt mina egna skor sedan jag var tretton. Och i bland händer oväntade saker. Förra helgen kom Mamma upp och hälsade på. Snön hade lagt sig under natten och jag fasade för att gå ut, då jag endast ägde för väderleken extremt olämpliga skor. Mamma tog en snabb titt på mina skor och plockade sedan fram ett par av sina egna som hon raskt tvingade på mig. Gröna, platta, breda framtill och mycket praktiska. Med Kalle Anka-skorna i minnet lät jag bli att protestera, satte på mig dem och var torr om fötterna hela dagen. I bland vet Mamma bäst. Fortfarande. 

Sally talar ut "Ja jag är ett modeoffer"

För första gången har jag köpt ett plagg ur HMs så kallade designsamarbetskollektioner.
Jag gillar prickarna!

Man tager vad man haver del 1

I trapphuset där jag bor finns ett studierum som man kan boka om man vill, naturligtvis används det inte bara för folk som vill plugga utan nyttjas till förfestlokal och annat då och då.

Igår när jag smet iväg till Stina för att se på film gluttade jag genom glasrutan in till rummet och såg hela det killgäng med skägg, tunikor och små hattar som också bor i mitt hus ligga knäböjda på fina knutna mattor åt vad jag föreställer mig vara Mecka. En helt klart intressant observation!

Hej Tomten!

Det här önskar jag mig i julklapp i år (utan inbördes ordning): 

• Semester
• En plats på musikhögskolan till Zacke
• Kisse

Det är ju faktiskt inte så många saker. Två av tre skulle vara väl godkänt. 

Liveblogg från café Java

Vissa torsdagar är alldeles särdeles mycket svårare att ta sig an på ett konstruktivt sätt. Kanske beror det på allt vin jag lyckades få ihällt mig till följd av programrådsinternat. Kanske beror det på att det är fredag imorgon och då får man nästan vara ledig.

I café Java lyser neonrören ikapp med alla trendiga laptoppar, i cafébesökarnas hjärnor odlas drömmar om tänkande maskiner eller godkända AI-tentor eller bara allmänt tillnyktrande.

Snart är det lunch!

Min utbildning sparkar mig i r.... ja, där bak alltså.

Min klass har påbörjat ett nytt kursmoment som inbegriper teknikhistoria, etik, filosofi och (trumvirvel) EKONOMI! Jag har aldrig varit en ekonomityp, och har aldrig varit speciellt intresserad av pengar, förutom när det har gällt att göra av med dem och med undantag för ett visst micklande med de fonder jag själv sköter om. I dag har jag ägnat sex timmar åt att tänka  på detta tunga ämne. Det ironiska är inte att jag faktiskt har hållit mig vaken hela dagen, utan att jag dessutom har gillat föreläsningarna och övningarna. Jag har efter en snabb och högst lekmannamässig analys kommit fram till att det känns mer meningsfullt att räkna pengar, som finns på riktigt, än att räkna abstrakta enheter, som jag gör annars . 

Bland annat har jag ägnat två timmar åt en föreläsning om hur finanskrisen har påverkat och påverkar fastighetsmarknaden. Det var, som ni kanske förstår, ganska nedslående. Byggandet har i princip avstannat, investeringsföretagen går i vasken ett efter ett etc. etc. I slutet av föreläsningen försökte föreläsaren uppmuntra lyssnarskaran genom att påtala att det säkert har vänt när vi kommer ut på marknaden. Sedan berättade han att det bästa man kan sysselsätta sig med i dessa tider är att studera, eftersom man har sysselsättning, inkomst, och inte förlorar några pengar då bostäder sjunker i värde eftersom man (oftast) har hyreslägenhet. Dessutom kostar ölen på sektionspuben fortfarande nitton spänn. 

Det var ju uppmuntrande, men inte lika uppmuntrande som en kvarts prinsesstårta hade varit just nu. Jag har nämligen lite svårt att se fördelarna med min livsstil för tillfället eftersom studerandet inte bara innebär att jag som tur är hyr en lägenhet och därmed slipper förlora kapital, utan också att jag måste göra en mattedugga i morgon. Jag har ungefär lika bra koll på området som jag har på en struts kromosomsammansättning. Inte speciellt mycket alltså.

Telefonterror

Mamma ringde för att informera mig om att hon pratat i telefon med min gamle löjtnant, Lt. Lindberg, inte en utan TVÅ gånger på samma dag. 

Mamma: Ja, så sa han att han sökte Knut Bengtsson, och att det gällde viktig information inför militärtjänsten. "Jaha DEN David Lindberg, Johannas Idol!" sade jag då. 

Johanne: MEN MAMMA! Sade du så? 

Mamma: Ja, man måste ju säga som det är. Att säga något annat hade ju varit hyckleri! Han kanske behövde höra det.

Sedan berättade hon att hon blivit förvånad över hur han pratade:

"Jag har ju alltid sett honom som väldigt korrekt när han stod där framför kåren, men han hade ju en riktig pratröst". 

Fint! Hoppas att jag också har en riktig pratröst.

Glitter som terapi

Jag är trött på allt tjat om att psykoanalysens död och dess ersättare KBT och Mindfulness. Nästa grej att ta till när höstdeppen känns alltför påtaglig kan liknas vid den gamla käpphästen ljusterapi, men byt ut lysrören mot glitter!

Fotot är taget Stina Andrén i en glittrande butik i Berlin

Dagens bästa

Vintern är här!

Dagens ord

"Han är en såndär profilmanualstaliban."

/Far

Far berättar om en på jobbet som tydligen är en...profimanualstaliban?

Guldtröjan som vägrade dö

En solig och varm majdag 2004 städade Liv sin garderob. Utrensningen ledde till att jag tog bussen hem till Dalby med en sammetsklänning och en gyllene tröja.

Guldtröjan i originalutförande, Paris 2004

Guldtröjan kom att orsaka känslostormar på flera håll, bland annat rörde den upp min mammas sinne för smak och stil alldeles oproportioneligt mot övriga utsvävningar jag ägnade mig åt stilmässigt under samma tidsperiod.

Guldtröjan i vantform, Linköping 2008

Detta plagg har i min garderob lyckats slinka förbi diverse städryck, den lyckades till och med med konststycket att flytta med mig till Linköping. Kanske kan det bero på att guldtröjan har så stark överlevnadsinstinkt och ständigt bytt livsform. Den har gått från polotröja till uringad dito till kjol och nu senast till guldvantar! Guldtröjan rulez!

Maskeradbal

Hela hösten har alla tillställningar med diverse utklädningsteman fått beskåda mig iklädd alla möjliga fräcka och genomtänkta outfits (Jockern i Batman, Mirakelbär (se här nedan..), Sarah Palin...) så när spexets avslutningssittning stundade förra helgen fann jag att inspirationen var fullkomligt slut vilket resulterade i att jag istället blev en slags levande ordvits i:

Orange klänning - used to be mina korridorsrumsgardiner..
Maskeringstejp - Claes Ohlsson?

Förklaring för icke-spexare/ordvitsare: Jag maskerade mig i maskeringstejpen vilket passade bra eftersom det var just maskerad..

Foto: Rickard Nordin

Vardagsglamour

De bästa dagarna är de som inleds med havregrynsgröt och avslutas med champagne (torr , kall och gratis) i stadshuset. 

Vetenskapssally antisyratrippar under forskningsbara former

Förra veckan testade jag och min vän Gro på det här med mirakulin! Det var en spännande afton.
Hur det gick går att läsa på kogvet-sektionens blogg: Cogito

bildkälla: internet

Konsumtionsmotion

Ja jag blir rädd för hur världen runt omkring mig alla ser med ögon som för varje blinkning vrålar "jag vill ha, jag vill ha!". Kanske är det även en varningsklocka hur jag förra veckan kom hem på fyllan och klickade hem delar av COMME des GARÇONS för H&M-kollektionen (recension kommer när plaggen nåt mitt postfack!). En recension som jag däremot kan komma med är den nya färskpressade Godmorgon-josen som kommer från olika apelsiner olika säsonger. Just nu säljs Valenciaapelsin-jos på mitt Hemköp och varje morgon den här veckan vill jag gråta för att josen är så vansinnigt god!

Bildkälla: internet

Sally sydde en väst och Johanna åt ost?

Nu när jag har fått i-landslipa lite återgår vi till det som faktiskt är viktigt i livet. Inte nya höstskor, inte fribiljetter till en AMK-konsert, utan mat. I synnerhet ost. Jag har utmanat mig själv genom att försöka pressa in maximalt med ost, helst smält, i allt jag äter.  Jag har ätit ost på nylagad pasta, gammal pasta, köttbitar, potatis, lök, smörgåsar och palsternackor. Nästa vecka tänkte jag göra en stor sats köttbullar. HUR SKA JAG PÅ BÄSTA SÄTT KOMBINERA MAXIMAL MÄNGD OST MED KÖTTBULLAR? Ska jag gratinera dem? Ska jag riva ost och ha i smeten? Ska jag ha den i sås till? Alla förslag är varmt välkomna. Nu ska jag gå och gratinera ett par rårakor (ett experiment som visade sig synnerligen lyckat).

Vad är grejen med indiviualism när alla ändå är likadana?

Kanske handlar oinspirationen och den molande känslan i magtrakten om att någon lurat oss allihopa att vi själva är det viktigaste i universum, och att meningen med livet är att vara unik i allt?

Man hittar skorna som är "så jag!". Man har sig själv att tacka för sin extremt åtråvärda examen, för att inte tala om sin hippa arbetsplats.

Och ändå står vi där, ängsliga i storblommigt och nördbågigt. Häftigt och unikt, men likadana. Jag önskar jag kunde nå min poäng här, med ett enkelt handgrepp över tangentbordet, men det vill sig inte. Kanske förstår du, Johanna, hur jag menar? Kanske förstår ni andra som läser här ibland också?

Att ibland är det godare med gröt än oxfilét och det har inte så mycket med Saltå Kvarn som med sällskapet att göra.

Oinspiration

DN skriver att den urbana livsstilen lockar folk att flytta till Stockholm. Man räknar med 808 800 invånare vid årsskiftet 08/09. Förr flyttade man för att få jobb, nu flyttar man för att ha "nära till allt". Enligt DN har det även utvecklats en "ny, unik livsstil" som kännetecknas av hög konsumtion och ständig strävan efter mer. En av de sakerna som gör Stockholm mer attraktivt är att de resurssvaga grupperna trängs allt längre ut från stadens kärna. Urbanisering är för de priviligierade. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag blir så illa berörd av texten. Det känns som om domedagen är nära på något sätt. Och ändå är jag en del av domedagen, jag har bidragit till den. Varje gång jag betalar hyran, och om jag så bara köper nytt schampo.

 Och någonstans förstår jag. Det är inte helt oävet att kunna gå på filharmonikerna en torsdagkväll, bara sådär, om man inte har något bättre för sig. Och vad konsumtionen anbelangar; det är väl självklart att man som nyinflyttad blir helt förblindad av utbudet när det går att handla saker man tidigare bara sett i tidningar eller på internet. Kläder som inte kan köpas på NÅGOT annat ställe i landet. Något som tar en lite närmare ett unikum. Man bor på ett ställe som gör en lika unik som 808 800 andra. Jag blir rejält illa till mods av dessa siffror, som så tydligt visar att jag tydligen är en del av något jag inte alls vill eller hade tänkt vara en del av.

Undersökningen DN tagit del av visar även att de som bor här är nöjda med sitt liv och absolut inte vill flytta. Jag undrar om det är sant. Själv hade jag kunnat flytta  morgon.

Funderingar på morgonkvisten

Är nu tillbaka i normalrytm, vilket känns bra. Sitter med Samhällsbyggnadsprocessen och försöker lära mig varför det är viktigt med ett fungerande ventilationssystem (för att folk fiser och svettas, om ni undrade) men tänker mest på spetsoverallen. Detta kan bero på att jag är ganska trött, men vemkan klandra mig. Det är det i särklass bisarraste plagg jag sett sen de skotskrutiga mellanstadietightsen på jc för ett par år sedan.  Jag är så oändligt nyfiken på hur monki tänkte. Var det "Ja, spets är ju så inne att man kan tröttna på det. Hur klär man lättast in en person i så mycket spets som möjligt? Jo, med en overall!". Eller var det kanske "De dumma jävlarna köper ju vad som helst. En åtsmitande spetsoverall, haha, går de på det också tror ni? Vi testar!" En sak är i alla fall säker; Ett stort antal exemplar kommer att hänga kvar till julrean. Sedan kommer vi att publicera ett fotoreportage om spetsoverallens användningsområden. Jag längtar.

En Jäger och en säng tack! (eller: Johanna plockar tantpoäng)

Nu är det bevisat! Tjugotvå är högsta festbara ålder. Jag var på fest i lördags, för första gången på evigheter. Ingesunds traditionella höstsittning gick av stapeln och hela mitt gamla gäng var på återbesök för att roa sig. Ja, jag är ju inget partydjur nuförtiden. Jag går hellre och lägger mig tidigt och äter mysfrukost än dansar till klockan fem och sover till två. Vet inte om det är åldern eller något annat, men jag har börjat uppskatta dygnets ljusa timmar mer än de mörka. Men i lördags alltså; för en gångs skulle kände jag att det ryckte lite i alkoholtarmen och spratt i dansfötterna. Ett gott tecken! Jag förfestade socialt, och var trevlig under middagen, laddade som fan under mellanfesten och sen..... orkade jag inte mer. Jag minns inte så mycket av intermezzot, men tydligen tröttnade jag efter ett kort besök på dansgolvet och bara gick. Jag minns mest att jag blev så förbannat trött och arg och gick och lade mig på Hannas rum. Det var som att gå rakt in i en vägg. Då var klockan ungefär tolv. Jag sov som en bebis tills Zacke väckte mig vid trehalvfyrarycket. Vi gick hem och lagade köttbullar med brunsås och spagetti. Det var en fest som hette duga. Synd bara att jag missade det mesta av den. För att jag var trött, och blev ännu tröttare när jag blev full . Jag är varken skapt för livet efter midnatt eller för Jäger. Det är lika bra att börja pensionspara och köpa foträta skor med detsamma.  

Vad är grejen med kvotering?

Blondinbella gillar det inte.
Underbaraclara tycker att det är en förutsättning för att jämställdhet ska kunna uppnås.
Och jag, som alltid velat bli bedömd för vad jag kan och inget annat blir återigen förbannad på den könskvotering som redan pågår i de flesta bolagsstyrelser, tyvärr råkar den kvoteringen inte riktigt vara till min fördel då jag saknar både snopp, skägg och basröst (tre attribut som för de allra flesta yrken spelar en väldigt liten roll kompetensmässigt).

Läs hela Underbaraclaras blogg om kvotering här: Blondinbella och kvotering

Jag var full en gång för längesen....

I skvallerpressen och på Internet förekommer frekvent en uppsjö av så kallade vimmelbilder. De som hamnar i skvallertidningarna föreställer oftast A eller B-kändisar som visar upp sig på filmpremiär eller motsvarande, medan de som hamnar på Internet oftare föreställer C-kändisar, eller till och med kreti och pleti som frekventerar olika nöjesetablissement. Bilderna dyker upp en eller ett par dagar senare för att få dem som var med att känna att de var med om någonting häftigt, och alla som inte var där att känna att de gick miste om något kul. Som jag har förstått det kan bilderna sedan delas in i två kategorier. I den första finns bilderna som föregåtts av att en solklart nykter fotograf har i förväg sett ut ett inte allt för onyktert objekt, bett denne posera lite tjusigt, ställt in ljuset noga, inte använt för skarp blixt och sedan åkt hem och photoshoppat i godan ro innan publicering. Exempel på sådana kan man hitta på stureplans hemsida om man är nyfiken. Den andra kategorin är tagna av en salongsberusad fotograf som slänger upp kameran i ansiktet på vem som helst utan förvarning så att man inte hinner dölja fylleskelning eller rätta till frippen, blixten är för stark och ögonen blir röda. Nästa morgon vaknar fotografen en halvtimme innan deadline och är svinbakis och det sista han/hon tänker på är photoshop. Man får alltså skylla sig själv om man kommer i vägen för en kategori två-fotograf.

Jag har ingen personlig erfarenhet av kategori ett-bilder. Däremot av kategori två. Det kan ni se här: 

Bilden är tagen av någon fotograf i guldig (!) dunjacka på etablissementet Lipz i Trôllhättan, och bortrövad från klubbens hemsida.

Den har alla ingredienser för att bli en tjysig glamourbild: Konstiga blingiga acessoarer, glada miner, vänskapligt klängande. Fast....för mycket. Bilden är tagen på Trollhättans hetaste inneställe, Lipz för exakt ett år sedan. Jag och mina vänner är ute och firar Eriks födelsedag. Som ni säkert gissat står födelsedagsbarnet i mitten. Jag hade säkert blivit smickrad av uppmärksamheten om jag hade förstått vad som hände, vilket jag att döma av resultatet inte gjorde. Kalle ( till vänster) däremot verkar ha gjort det och poserar så fint. 

 Jag har ett väldigt dimmigt begrepp om själva fotoögonblicket. Men det var en jaevla trevlig kväll vill jag minnas. Fast ganska märklig. Det här stället, Lipz, hade vid det här tillfället något slags tema och var inklätt i silver, och bartendrarna hade på sig sådana peruker som Erik bär. Hur vi kom över den förtäljer tyvärr inte historien. Vad historien däremot förtäljer är att Erik utanför stället blev upphånglad av en femtonåring som hoppades få spela rollen som flickvän för att få komma in där åldersgränsen var alltför hög. När hon inte lyckades snodde hon Födelsedagshatten i form av en tårta. Ett antal timmar senare, när vi skulle bege oss hem dök hatten upp, liksom ur tomma intet på ett vilt främmande huvud och återbördades till dess rättmätige ägare. 

Ja jisses. Så roligt har man inte nuförtiden, och inte hamnar man på vimmelbild heller...

Ich bin kein berliner

De senaste åren har alltfler konversationer på resetemat handlat om Berlins hipphet och de senaste dagarna har jag ägnat åt att utröna om den påstådda hippheten levs upp till i verkligheten genom att göra ett studiebesök i Tysklands huvudstad.

Jag har bott i ett kollektiv med röda fanor på väggarna, druckit öl på ett tak i natten, gått på alla gator, ätit korv och godaste falafelen, varit på Stasimuseumsfängelse, hamnat i Kristallnattsprocession med den sorgligaste blåsmusik jag hört, dansat till minimalistisk electromusik i ett övergivet hus, varit vilse på kollektivtrafiken i östberlin och massa andra turistiga och lite halvklyschiga saker.

Bäst var Tussy Lounge som utöver 40-tals inredd mysbar med Louis Armstrong som soundtrack nattetid även var en frisörsalong dagtid!


PS.

Förresten kom det fram en tjej med kamera i högsta hugg när vi spatserade vid loppmarknaden vid Mauer Park och sa till mig ey du är snygg får jag ta en bild. Jag blev så förstummad att jag inte ens kom mig för att fråga var hon kom ifrån!

Dekadens i vardagen: Laga mat med bubbelvin

Om man har en halv flaska bubbel över med prydligt nedstoppad plastfoliekork i kan man t ex hälla den på ett par bitar lax som man steker tillsammans med purjo och tomater i klyftor. Man kan salta och peppra lite, hälla på en rejäl skvätt vispgrädde och servera med kokt potatis och ärtor.

I dag

I dag har varit lite som en tampong.

 Tråkig men nödvändig.

Livsvisdom brought to you by matematikinstitutionen, KTH

"Det finns ju en mängd saker i livet man skulle vilja studera med en funktion; skatten som en funktion av inkomsten, hastigheten som  en funktion av tiden då man hoppar från ett flygplan...."

An All American Evening

Det här är en meny som passar upperligt till allsköns valvakor, i synnerhet amerikanska presidentval. Andra tillfällen då man också är sugen på något överdådigt passar det säkert också mycket bra.

Huvudrätt:
Bönburgare och klyftpotatis med en miljard tillbehör, dryck:folle
Dessert:
Kladdkaka med chokladmousse, dryck:extremt sött cypriotiskt vin

Bönburgare och klyftpotatis:
Sätt ugnen på 225 grader, skär potatis i klyftor och lägg i en braspanna. Häll på olivolja, flingsalt och franska örter (torkade). Sätt in i ugnen. Mixa lite kokta gröna linser med go greens blandade bönor, sambal oelek, vitlök, salt, peppar, mjöl och ett ägg. Stek!
En miljard tillbehör kan t ex vara: söt senat, ost, inlags gurka, ruccolasallad, tomat, rostad lök, ge greens rökiga bbq-sås, majonäs, en sås gjord på creme frasihe, majonäs och kapris, gurka och vanliga gedigna hamburgerbröd.

Kladdkaka med chokladmousse
Baka din godaste kladdkaka, ha gärna i lite extra salt eller toppa med några saltflingor. Gör sedan chokladmousse genom att blanda typ 150g smält choklad med 2 äggulor som man försiktigt vänder ner i två hårt vispade äggvitor. Rör sedan ner typ 2 dl vispad grädde i detta. Bre på den svalnade kakan och ställ kallt ett tag. Garnera med physalis!

Liveblogg: Presidentvalet

Vi slår på Filip och Fredriks valvaka på Kanal5 då Rosmarie plötsligt utbrister:

"Är det en menskopp i bakgrunden???? ... Nähä det är Vita Huset"

Gårdagens

Det här med att redovisa "dagens" är ju populärt. I dag blir det, något modifierat "gårdagens rätt". Gårdagen var en sådan där förskräcklig tillställning med åtta timmar envariabel. När jag kom hem kopplade jag därför av framför spisen. Den senaste tidens matlagning har haft två genomgående teman: 1) soppa 2) kylskåpstömning. Därför:

Ungefär minestronesoppa.

Räcker jättelänge eller till ganska många. 

en eller två vitlöksklyftor

Två morötter

två palsternackor

tio centimeter purjolök

två burkar hela, skalade tomater i juice

en burk blandade bönor

två matskedar grönsaksbuljong

lite chilipeppar

ett drygt hekto gröna ärter

1 dl risoni eller lagom mängd av annan "liten" pasta

olja till stekning

persilja

Finhacka purjolöken och vitlöken. Skala+grovriv morötterna och palsternackorna. Mjukfräs alltihop försiktigt i olja tillsammans med lite chilipeppar. Slå på tomaterna, buljongen och c.a 4 dl vatten. Låt puttra ihop en tio minuter eller så. Mosa till tomaterna litegrann med sleven så att de bli i lagom bitar. Skölj bönorna noga och lägg i dem samtidigt som ärterna och pastan. När pastan är klar är soppan klar. Strö på lite hackad persilja innan den intages. 

Rött vin med pimpinella och en nyss skjuten beckasin

Nu vill jag slå ett slag för höstens 1700-tals trend med mycket vidd i både kjolarna och rockarna, rejäla höfter, ordentligt pudrade peruker och krås på allt man kan tänka sig!

(fotot har Niklas Brunberg tagit förresten)

Sally gör en Cajsa Warg

En av alla de matvaror som har ett ohyggligt högt pris jämfört med råvarupriset är höstens, på påläggsfronten, akilleshäl: Jordnötssmör.

Det är kamraten till hallonsylt på mina all american-roastade toastar som flög genom luften i min kokvrå tills den adopterade brödrosten en gång började brinna för att ett fåtal rostningar lägga av för gott. Men att en burk Skippy går loss på närmare trettio riksdaler och en påse jordnötter från Eldorado knappt hälftena av det priset väcker den smålänning som sover inom vem som helst, särskilt om samma person fick värsta mixerstavsetet i födelsedagspresent och ännu inte tröttnat på att testa vad som är framgångsrikt att mixa och ej..

Sagt och gjort:

Mixa en halv påse Eldoradojordnötter (obs den skalade varianten!) med en rejäl klick smör, när mixern inte vill längre spär man med typ en matsked rapsolja och mixar tills man får en smet som mest liknar.. jag vet inte.. en mage på hastigt besök i sydostasiens under restaurangvärld. Ta en slickepott och för över geggan till en burk, ställ i kylen att stelna.

Allaredan!

Ytterligare ett gravt underskattat skånskt ord. Användningsområde: Huvudsakligen utrop. Exempel:

Är du här allaredan!?

Ska vi bege oss då? 

Allaredan!?

Bodil! Lille Björn är färdig med sin garntomte.

Ah Näe! Allaredan!

Foder

Här sitter jag och sörplar.

Jag är inte speciellt hungrig, men jag har varit hemma och skämt bort min mage genom att låta mamma utfodra mig var tredje timme, så nu måste jag fortsätta i samma tempo. Bäst att inte väcka den björn som sover.

Produktplacering: Medikamenter

Jag har sedan en tid tillbaka nya p-piller. De funkar fruktansvärt bra, på alla sätt och vis. Förra gången jag åt p-piller mådde jag hur dåligt som helst, ville kräkas på morgonen och hade jämt ont i halsen. Detta talade jag i målande ordalag om för barnmorskan när jag skulle få nya, så jag fick en helt annan sort med något slags nytt hormon som tydligen ska matcha mina egna lite bättre. Efter en månad ville jag bara gå och dränka mig, eller åtminstone skicka mjältbrand till den förbannade barnmorskan. Ingenting var bättre, bara sämre. Jag lipade varje morgon och hade värre humörsvängningar än en fjortonåring på speed. Jag var så deprimerad att jag var på vippen att välja den groteska PMS med påföljande mensvärk, som är mitt normalläge när jag inte manipulerar min kropp med diverse kemikalier, i stället. Efter moget överläggande med Sally bestämde jag mig för att i alla fall äta upp första asken och sedan utvärdera OCH SE DÄR!!!!! Två veckor innan asken var slut bara försvann allt jobbigt. Och nu: Ingen PMS, ingen mensvärk, inga humösvängningar, inget illamående, inget halsont.  

TACK BAYER SCHERING PHARMA för er fantastiska skapelse Yasmin 28, kvinnans bästa vän i vått och torrt. 

Posten tar nya grepp och jag äter tårta

Man kan tydligen skicka tårta med posten. Jag funderar lite på om det är ett nytt grepp för att kunna hålla sig flytande bland epost och internetbanker. Smart drag i så fall, för en digital tårta känns ju lagom upphetsande. Mamma skickade mig ett digitalt födelsedagsbrev och en odigital tårta i dag, vilken jag nu inmundigar i min ensamhet till tonerna av Beethoven (Symfoni 4, sats4: Allegro ma non troppo) och känner mig nöjd. Posten skulle ha kunnat förstöra min födelsedag med en tor frödingehistoria, men valde istället att förgylla denna historiska tilldragelse med en saftig chokladhistoria dekorerad med nonstop och glitter. Kalas! 

Blodpotatis

Vampyrer verkar vara grejen 2008, Markus Krunegård sjunger och spelar om att han suger och spyr och ikväll såg jag den av mig, och alla recensenter, totalthypade "Låt den rätte komma in". Naturligtvis hade jag dragit upp förväntningarna för fulla segel, för flera år sedan hörde jag John Ajvide Lindkvists sommarprogram i P1, redan då fann jag honom charmernade, sedan läste jag alla hans böcker och faktiskt kan jag säga att filmen inte gjorde mig besviken:

Den var vacker, den var realistisk, stundtals absurd och subtilt riktigt otäck. Den här beskrivningen kan tyckas motsägelsefull, men den är också sann, i sanningens mest subjektiva bemärkelse.

Se den!

Katastrofmatlagning

Dagens luncheskapader i köket (pentryt då....) resulterade i brännblåsor på högerarmens insida samt en pinsamt förolyckad mixer och tekopp. Det hela grundade sig i att jag beslutade mig för att koka soppa i en tung emaljerad gryta i stället för en modern kastrull. Nästa misstag var att bestämma sig för att lyfta åbäket och hälla soppan i mixern. Hållen i de extremt varma handtagen med endast en kökshandduk. Ödet var inte nådigt, jag fick torka spenat ur skorna. Trots att hjärtat efter detta bankade i ekorrtempo och jag ryckte till vid minsta porslinsskrammel blev resultatet lyckat. Ambitionen var att göra mig av med skrymmade element i kyl och frys genom att skapa en soppornas Frankensteins monster: Inte en grönkålsoppa, och inte en spenatsoppa utan en savojkål- och spenatsoppa. 

Soppa med buller och bång

Strimla ett litet savojkålhuvud fint. Fräs detta långsamt och försiktigt i smör med cirka en decimeter purjo, finhackad, tills det är mjukt och lite genomskinligt Häll i en halv förpackning fryst bladspenat och ös på vatten tills det precis täcker. Tillsätt kanske fyra rågade teskedar grönsaksbuljong. Låt puttra i tjugo minuter ungefär.

Börja ösa soppan i mixern med hjälp av en kopp. Tryck inte på locket ordentligt på mixern så att soppa skvätter på dig och på väggarna. Tröttna på den dåliga och ineffektiva kopplösningen. Försök lyfta grytan. Inse att handtagen är för varma. Ta en handduk och håll grytan med. Tappa grytan på mixern så att den via diskbänken (där den slår ner tidigare nämnda kopp) faller ner på golvet och sprider spenat och savojkål över halva lägenheten samt het buljong på dig. Vråla av smärta och chock. Ta dig samman. Spola kallt vatten på armen. Torka upp kålen och spenaten. Mixa soppan som blev kvar i mixern till lagom grovlek. Upptäck att det inte bara var koppen som gick åt helvete. Sucka och svär.

ALTERNATIV ARBETSGÅNG: Ha en stavmixer som du direkt i kastrullen puréar soppan med. Le glatt och tralla med i musiken du lyssnar på.

Häll tillbaka i kastrullen (om du inte använt stavmixer och soppan redan befinner sig där), koka upp och späd eventuellt. Rör i kanske tre matskedar creme fraiche och krydda med salt, peppar och muskot. Servera med kokta ägghalvor. 

Avluta för din sinnesfrids skull med en av vaniljmunkarna du köpte av brödmannen vid tunnelbanan härom dagen och en kopp te.

Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen

När intaget av lösgodis varit lika konstant som högt i ca 48 timmar är det svårt att känna igen när man är hungrig på Riktig Mat. Men när klockan blir kväll och man är alldeles speedad i skallen kan det vara ett smart knep att äta en skål minestronesoppa (som man hittar i frysen) och några skivor nytinat, hembakat bröd med mycket smör på! Här är mängden bregott avgörande för om du lyckas eller ej, bres med fördel på med knivliknande redskap i t ex materialt trä.

(rubriken är ett citat av Ernst Kirschsteiger)

Unna dig nåt höstnytt - kanske en meny ritad i paint?

Jag har fipplat lite med utseendet på vår blogg. Jag tyckte paint gav ett lagom seriöst intryck. Vad tycker du, bengan, hit eller diss?

Också har jag slängt in några nya länkar, säg om det saknas någon (till nån petition för att bevara nån muskkår kanske?)

Avtryck

Man kan nästan se varenda fjäder. Den måste ha flugit så fort och så var mitt fönster i vägen.

Grejen är mitt hår!

Scary att vi gör samma saker utan att prata med varandra om saken, som att gå till frissan. Idag sa jag till Maria på Brännpunkt att jag ville bli ljusare än någonsin, och ljusare blev det! Kortare med. Att lyckas kommunicera med sin frisör verkar ju dock inte vara alla förunnat.. kanske borde jag skriva en handbok i ämnet?

Vad är grejen med att göra en sjukt stor deal av att man har tenta?

Jag ser inte poängen med att måla ut tentapluggandet som värsta grejen. Nu hänger jag då  egentligen mest upp mig på mina klasskamrater som byter facebookstatus varje dag mellan saker som "tentapluggar som fan", "pluggar stenhårt" "teeentaaaaååångest" osv i alla tänkbara varianter eftersom tentan det faktiskt rör sig om för dem är av 1X2-varianten. Hej tipsrunda! 

Vad är grejen med mitt hår?

I går var jag hos frisören. Eftersom jag aldrig har klippt mig i Stockholm förr valde jag på måfå en salong på knivsöder. Jag kom hem ungefär.....

...såhär.

Dvs. PRECIS SOM VANLIGT. Sveriges församlade frisörer är tydligen rörande överens om att mitt hår endast går att klippa i en enda frisyr. Det spelar ingen roll om jag ödmjukt föreslår ("Jag tänker mig lite som en längre page...") eller är bestämd ("Jag vill ha lugg. HEL LUGG") eller helt diffus ("Gör något fint bara. Vad som helst.") Så kommer de alla med något välgrundat argument om min ansiktsform eller virvlar och benor som gör att det likt förbannat resulterar i samma uppklippta svall med mer eller mindre snedlugg. ALLTID. De måste ha någon hemlig sambandscentral . Hur är det annars möjligt för en hel yrkeskår att ha exakt samma åsikt om någonting.

Nästa grej: White Trash och Tyskar som turistar

Jag vet jag vet jag vet! Trendspanaren inom mig har satt fingret i luften och känner två små modekulingar bära med sig tydliga budskap om framtiden:

1. Trailerparkchich i kammokeps, stora glajjor, rejält utväxt blondering (kan enkelt göras med hemmafärgning) och glammig bikini

2. Tyrolerromantik i modern tappning med trevlig stråhatt, uppfällbara solglas, färgglad tisha med budskap samt rödrosa hy (dra några drag med rougeborsten över armar, ben och mage för trovärdig fuskbränna)

PERSONERNA PÅ BILDEN HAR INGEN KOPPLING TILL TEXTEN

Vad är nästa grej?

De senaste åren har vi sett lack komma och gå och komma tillbaka, alla metallicfärger som finns, batik, franstrams och nu senast: gothic lolitans återkomst i modemagsinen. Och så indiekidvarianterna som Sally redan har dryftat, såklart.  Vad händer härnäst? Vad blir nästa fula trend? Jag har två förslag:

• Lajvmodet eller mer specifikt medeltidslajvfantasymodet. En naturlig följd av Gothic Lolita? Medeltidsveckan i Visby stjäl oheligt mycket pressutrymme från modeveckorna i Milano och New York. Vanligaste namnen på nyfödda barn blir något i stil med Galadriel och Frodo. Hipstersarna går i strutluva till jobbet. Modebloggarna börjar ta sina dagens outfitbilder när de sitter och lipar under en skabbig björk i Rålis. Jag kan verkligen visualisera det här scenariot. Det enda som talar emot detta är att om detta inte inträffade när Sagan om ringen-filmerna släpptes, när ska det då inträffa? Jag väntar med spänning på H&M's hosor i alla fall. Även om jag inte ens under dödshot skulle bli en del av medeltidsvågen.

• Stekarmodets återkomst. Och då menar jag det riktiga stekarmodet med flottigt hår, fula håliga jeans, rosa tröja och näve i luften. Lågkonjunkturen för väl med sig något slags antimode som vanligt, och sedan när alla är trötta på det kommer bratmodet som någon slags retrovåg och reaktion.  JAg kan tänka mig detta som en motreaktion på att allt ska vara så makalöst medvetet hela tiden: modemedvetet, miljömedvetet, hälsomedvetet. Det kan också komma som en reaktion på den rådande normen inom skandinavisk design som gör att allt som spottas ut i shoppingkvarteren har sobra dämpade färger, rena snitt och att ord som accentfärg förekommer i modemagasinen och innebär enstaka apelsinfärgade sjalar i för övrigt svartvita outfits.  Jag är helt övertygad om att detta kommer att inträffa. Det är bara att rota fram plattången och logoväskorna. Det har ju redan börjat, jag menar UGGs är ju tydligen på väg tillbaka och det betyder att allt kan hända, kolla! 

Fler förslag? 

Vad är grejen med nördiga glasögonbågar?

bild: modette.se

Det är alltid en dålig idé att klanka ner på folks stilar när man själv ibland tappar balansen över den tvivelaktiga smaken. Men tillåt mig att hänga upp mig på balla, plastbågade glasögon; på emmabodafestivlane i somras hade alla kidsen snajdiga, fulsnygga neonfärgade glajjor som de kisade genom när de dansade till Doktor Kosmos och Those Dancing Days. Redan där och då anade jag en överdos, men kunde jag ana hur olidligt trött jag skulle vara på dessa sköna retroglasögon bara veckor senare? Knappast! Hela hösten har alla fräcka brudar och grabbar inte tvekat en sekund innan de snurrat ihop håret till en spretig Lykke Li-tofs eller dragit den neonmönstrade tishan över huvudet och skjutit Ray Ban-kopiorna lite högre upp på näsan och jag vill egentligen bara skaka trött på huvudet och hoppas på att det blir en ännu fulare trend som slår nästa sommar!

Bostäder åt alla?

Läste på Facebook om några husockupanter i Lund som ockuperar en tom vill under förevändningen att de är " trötta på att det bara byggs för de rika, trötta på hyror som inte kan betalas, trötta på att tryckas längre och längre ut i förorterna". Vet ni vad? Jag blir också trött. 

Såhär är det:

Ett husbygge är ett enormt kostsamt projekt. Byggherrarna måste väl kunna förvänta sig att få tillbaka pengarna de investerat så att de t.ex kan avlöna arbetarna som har byggt huset så att även de kan betala för sina bostäder. Därför kommer det i början att vara dyrare att bo i huset. När man har fått in pengarna man investerat kan man börja sänka kostnaderna för boendet förutsatt att det inte är ett stort intresse för at bo i nämnda hus. Om vi nu låtsas att vi lever i en riktig värld med marknadsekonomi i stället för i en med planekonomi. Varför, invänder nu någon, måste man ta, hutlösa priser i början. Räcker det inte med att byggherren får tillbaka pengarna på en väldigt lång tid i stället för väldigt snabbt, huset ska ju trots allt så kvar i femtio till hundra år?. Detta hade kanske fungerat om det inte var ett sådant enormt tidskrävande projekt projekt att bygga ett hus, vilket i sin tur innebär att projektet bli ganska riskfyllt. Hur då? Ponera en högkonjunktur. Folk har gott om pengar och råd att flytta och det står lyftkranar i varenda hörna. Plötsligt rasar börsen (något byggherrarna inte kunnat förutse), och det är inte längre ekonomiskt hålbart för gemene man att flytta till nybyggt. Ja, byggföretagen måste sänka priserna för att få lägenheter sålda och uthyrda och får kanske inte in tillräckligt med pengar för att avlöna arbetarna ordentligt. Därför är det försvarbart för byggföretagen att ta betalt medans de kan.

Vidare lever vi i ett samhälle under extrem urbanisering. Tycket på bostadsmarknaden är brutalt.Den relativt fria bostadsmarknaden medför därför höjda hyror. Därför expanderar städerna med förorter som husockupanterna skriver så nedsättande att de tvingas ut i. Alternativet är att förtäta stadskärnorna. Detta fungerar dock bara till en viss gräns. Det finns ju inte hur mycket yta som helst att bygga på eftersom det, som bekant, redan står rätt många hus i innerstäderna. Det man skulle kunna göra är att riva gammal bebyggelse man sparat på grund av dess kulturellt värde och bygga yteffektiva bostäder på höjden, vilket skulle leda till att innerstäderna skulle präglas av någon slags "miljonprogramsestetik" vilket ju brukar anses ganska oattraktivt, men fler skulle ju i alla fall kunna bo i innerstaden.... om man nu skulle vilja det fortfarande. 

Ytterligare en faktor som borde uppmuntra förortsbygge är vår allt mer ansträngda miljö. Extremt förtätade stadskärnor har en i allra högsta grad negativ påverkan på miljön. Mycket hårdgjorda (asfalt betong etc) ytor leder till onaturligt stor energiavstrålning eftersom de inte så effektivt behåller energin som strålas in från solen. Detta bidrar naturligtvis till den globala uppvärmningen. Alla som bor i städerna måste försörjas med vatten, och när invånarna blir fler ökar trycket på ytvattentäkter och grundvatten. I extrema fall i Indien sjunker grundvattennivån med upp till sju meter per år. Om stadkärnorna förtätas kommer det att innebära att grönområden får stryka på foten vilket medför större hårdgjorda ytor vilket har en klar negativ effekt på infiltration av nederbörd ------> dumt för grundvattennivån, det också. 

Husockupation löser, mig veterligen, inte de här problemen. Jag blir bara trött och lite arg. 

Sommarminnen

I dag har det spöregnat hela dagen. Då är det fint att tänka på sommaren. Sallys födelsedag till exempel:

Fredrik hämtade oss i sin gamla kärra.

Han hade smutsiga fötter men körde bra ändå. Till Trollskogen.

En sån termos som tanter har....

...Sally till exempel

Vi hade tur, för Fredrik kunde köra oss hem också.

Jag skådar min näpna nuna i sminkspegeln. Eller vad den nu är till för.

Vissa lagar mat

Via min favoritmatnördsajt Taffel råkade jag hamna i en blogg vars författare beskriver sig såhär fantastiskt:

"Vissa skär sig i armarna eller super sig fulla när det gör ont.
Vi lagar mat.

Vissa tar fåniga skutt eller super sig fulla när de blir glada.
Vi lagar mat.

Vissa glider i ett raffset eller super sig fulla när de verkligen vill ha någon.
Vi lagar mat.

Någon gång ska vi supa oss fulla på tequila och hitta på ett namn till den här bloggen. Till dess fortsätter vi rapportera från spisen om våra matliv, matdrömmar och matminnen."

Läs mer på bloggen pre-tequila

Matte plockar fram det bästa hos folk.....

10.15, V-huset, KTH, Valhallavägen:

Jag, Otto och Fitore anländer till skolan. Samtalsämnen: Vilken bra morgon vi har haft, hur gött det är att solen skiner, gulliga barn och luddiga hundar. Humör; glatt. Stämning: Peppad 

15.30, V-huset, KTH, Valhallavägen:

Fitore skriker att hon minsann inte orkar med det här längre. Otto grälar på Joel, jag grälar på Otto. Humör: aggresivt. Stämning: Hätsk. Skulle en luddig hund komma in i rummet skulle församlingen kasta pennor på den och be den fara åt helvete.

Oh, hur en dag kan skifta likt tidvattnet vid Bretagnes kust. Oh du sol som sken och nu magsurt bak molnen svinner. 

Vad är grejen med att vara feg på gympan?

Vad är grejen med folk som går på gympa med sin kompis, men som inte vågar ta passet på allvar utan måste kommentera alla löjliga rörelser hela tiden?

Den här kategorin är enligt mig den störigaste av de märkliga typer som till och från dras till gympapassen jag brukar gå på då och då, till de andra deltagarkategorierna hör naturligtvis ett gäng ladies, en drös brudar, några medelålders gubbar som lever för att varva alla andra under springmomentet och då och då en eller annan tämligen otränad och okoorinerad nörd som gör ett slag i saken för sin kondition.

Men de kommenterande typerna alltså..

Vad är grejen med tjejmobiler?

I reklampausen mellan sitcomen och tatueringsföljetongen gör mobiloperatören 3 reklam för sina snygga och läckra tjejmobiler. Vad är en tjejmobil? Vilka funktioner har den som inte andra mobiler har? Räknar den kanske ut om man har ägglossning eller skickar den automatiskt påminnelse när man ska ta sitt p-piller? Varför är teknik som riktas till tjejer alltid rosa?

En liten blänkare bara...

Jag är numera macägare. Det känns bra utav bara helvete. I morgon kommer dessutom min kamerasladd och sedan blir det andra bullar.

Front mot fräscht

sensommaren och hösten har ineburit flera angrepp på konceptet "fräsch sallad", både från vårt och mer matsnobbigt håll. Min käre respektives storebror gjorde i somras ett omedvetet inlägg i debatten genom att komponera en allt annat än fräsch sallad till en bakislunch i augusti. Den var inte ens "mustig" (ett annat uttryck som matmännsikor ofta kastar ur sig...) För ett vidarebefodra det omedvetna debattinlägget till offentligheten publicerar jag härmed receptet. Det verkar kanske lite i överkant på alla håll, men det är en klockren vinnare i dessa tider när allt ska vara så jävla genomtänkt. Jävligt gott fast man inte tror det liksom....

Nillas Engelskfrukostsallad med allt.
(Fyra hungriga personer och en mindre hungrig)

• Ett halvt (stort) isbergssalladshuvud, plus en näve ruccola
• Fyra tomater
• ca. tio centimeter slanggurka
• en liten burk kidneybönor
• en liten burk konserverad majs
• Fyra ägg
• Två paket bacon
• 1-1,5 dl gräddfil
• 1 msk mörk soja
• 1 msk chilisås (tror jag)
• salt, peppar

smör och bröd till servering

Strimla salladen grovt och lägg den i en stor skål. Tärna tomaterna i tvåcentimetersdimension. Tärna gurkan. Öppna burkarna med majs och bönor. Skölj i durkslag till det inte skummar. Blanda alla grönsakerna och bönorna. Blanda soja, chilisås och gräddfil, separat. Salta och peppra.
Dela baconskivorna på mitten och stek dem i fettfri panna tills de har passande konsistens. Stek äggen. Blanda allt med grönsakerna. Det är bra om man delar äggen lite i skålen så att gulan rinner ut lite. Räd icke den stora mängden klet och flott. Ät med bröd. Mumma.....

Konsumism

Idag har jag köpt lycka för pengar aka en ny höstgarderob. Egentligen skulle jag spana efter en lämplig vinterjacka men när det var tråkigt shoppade jag överraskande nog loss på Monki och Gina Tricot. Det känns grymt bra. Jag har även tagit kläder som jag typ aldrig andvänder ut ur garderoben och lagt i chica plastboxar som jag förvarar ovanpå densamma. Organiserat va?

Idag är jag även glad att jag inte gjort lumpen, för trots att det finns omkring 500 bilder på mig där jag är salongs eller mer berusad, så finns det inget som i pinsamhetsgrad slår poserande i gröna kläder med stora vapen.

Det här är livskvalitet

Nanna Johansson ritar teckningar och serier i världsklass på Fulheten.com
Läs den här serien så känns det lite bättre sen.

Modekommentar

Räknas Tommy H verkligen som mode?
Är inte han en såndär som gillar funktionsmaterial??

Modespaning

Tommy Hilfiger OCH Karl Lagerfeldt har kontor på Lumaparksvägen 11 i Hammarby sjöstad.

Idag såg jag ut som en chic bildlärare i jeansskjortan med tryckknappar (och tydliga 90-talsreferenser!), svarta jeans, t-shirt med tokigt tryck, fusksidenscarf och haffsigt uppsatt hår.

Modespaning

På Monki är 90-tals referenserna storslagna: Tajts och tunika i mörkblå krossad sammet. KROSSAD SAMMET. Krossad sammet och spets kunde jag drömma ihjäl mig om på mellanstadiet. Dessvärre har jag modemässigt gått åtminstone en liten bit längre i mitt 22-åriga tillstånd och kommer att fördöma alla som törs bära höstens modigaste materialval som lajvare eller trendslavar.

Phörphasligt upptagen!!!???

Jag lever, men min dator fungerar sporadiskt så, det dröjer innan jag kan bli en regelbunden skribent. Jag är under mottagning vilket är spännande. Jag bär nolletecknet (gul väst) med någorlunda stolthet och hoppas att jag slipper den snart. Jag har lekt miljoner samarbetsövningar. Allting stavas med Q och/eller ph. Man måste sjunga om man ska dricka något alkoholhaltigt. Min klass är sjukt stor. Jag är svintrött. Klart slut!

Hur hände det här?

herregud, i typ hela den här bloggens historia har min bostadsort varit lite större, lite mer, lite flashigare än Johannas och nu bara slår hon mig på fingrarna genom att bli 08:a och ingenjör i samma andetag.

STATISTIK!

Utan Johannas vetskap har jag installerat googles lilla spionprogram som ser vad för folk som läser den här bloggen. Och lite intressanta saker har framkommit:

• 71 unika personer har sedan den 27 juli besökt bloggen och totlat har den besökts 90 gånger
• Folk har hamnat på bloggen för att de sökt på konstiga saker i googles sökmotor, t ex: rik bonderomanik (3 personer), "liturigsk orgel" (1 person), mensbinda (1 person), var blev ni av ljuva drömmar (3 personer)
• 3 personer har även använt sökorden synggast i stan för att hitta hit
• Tyvärr stannade 75% av besökarna mindre än 10 sekunder, men 1,11% stannade längre än 1800 vid sitt besök
• 2 personer som besökt bloggen har inte varit från Sverige utan från Schweiz/Norge!

Spännande va?

Sally har shopping spree

De senaste dagarna har jag satt sprätt på typ 400 spänn och för dom pengarna har jag fått detta ungefär:

En kavel - till pizzadegen
Ett fult tyg - till design:Sally
Ett svart sammetsband - också till design:Sally
En springform - till alla goda kakor jag ska baka i höst (särskilt kladdkaka med lite chilipulver i)
En vit skål med bruna blommönster - att ha kräm eller sallad i
Ett par vita, virkade hanskar i nåt slags hålmönster - för att piffa upp gråa onsdagar!
4 meter spets (rättså bred) - ja, till alla tokiga kläder jag ska sy såklart
Ett svart linne med inbyggd sjal - att vara snyggast i stan i
En plansch med Ola Salo i Jesus Christ Superstar på - att ha på väggen!

Dessutom har jag hittat en hel hög med gamla gardiner i en garderob. Nu längtar jag efter min symaskin!

Männen i mitt liv del 2: Lt. Lindberg

Från början hade jag en tanke om någon slags kronologi i "männen i mitt liv"-serien, men den tanken är härmed slaktad. Löjtnanten tog både mig och min vän Langen med storm. Han intog en position och en roll i ens liv som inte figurerat sedan mellanstadiet. Lite som en kompis snygge storebror eller en storebrors snygge kompis, någon som man är lite för ung och för töntig för, som man inte är kär i men som man beundrar ändå, på något komplext sätt. Lite avståndssvärmeri och lite light-idoldyrkan blandat med lite auktoritetsbeundran sådär.

Trots att han i början mest påtalade våra fel och brister (eller kanske just därför) fick han något av ett romantiskt skimmer runt sig. De bruna ögonen (bruna ögon återkommen som en röd tråd i mitt liv. det van vi ju analysera en vacker dag.....) de rosiga kinderna, hållningen som skulle få Tony Irving att smälla av, den auktoritära norrländskan, hans utseende bidrog i allra högsta grad till detta. Att han dessutom var ganska restriktiv med detaljer ur sitt privatliv spädde bara på det glamourösa skimret. Rykten om gamla flickvänner och spekulationer kring viktuppgångar och dylikt florerade hejvilt i kåren. Kanske speciellt (skamligt nog...) mellan mig och Langen. Löjtnanten verkade vara ett outsinligt samtalsämne som fick smällkalla januarimorgnar när man gick för att hämta rena kalsonger att bli lite mer spännande. Allt eftersom året gick blev han förstås, liksom de andra befälen, allt mer kompis och allt mindre mystisk, men Lt. L var nog den som bevarade distansen bäst.

i mitt anletes svett.....

Min festliga sommar rullar vidare mot sitt slut. Jag har nu blott åtta arbetsdagar och två lediga kvar i hemvårdens tjänst. Mitt liv är somrigt på det sätt det bara kan vara när det är trettio grader varmt och man städar folks inrökta lägenheter.

För närvarande luktar det mesta av min värld av den ädla kroppsvätskan SVETT. Jag tar hand som människor som befinner sig i alldeles för kvava lägenheter, sliter och släpar och trivs ganska bra med det. När jag kommer hem känner jag hur min arbetsmoral och strävsamhet har sipprat ut genom mina porer och lagt sig som en klibbig hinna över hela mig. Fina grejer må ni tro .

Den ena handen vet vad den andra gör

Om inte Johanna gör det, vem ska göra det då? Jo: Sally! Alltså gör jag en storsatsning för att uppfylla kraven Johanna inte hade på sin sommar och drar på festival. Hej bajamajor, flottig mat och ljummen öl. Hej popkids och luggångest. Hej emmaboda!